Åh. Jag lutade mig precis ut genom fönstret för att se Amanda skutt-springa iväg mot busshållplatsen för att möta sin pojke (vill dock förtydliga att jag bara såg Amanda skutt-springa, och inte själva mötet med pojken. Jag vill även passa på att tillägga att det tycks vara så att jag gillar att skriva saker inom parentes). Det känns väldigt varmt i hjärtat. Jag var tvungen att sätta mig ner.

Jag vill också uppleva en såndär film-reunion. :)