Jag har börjat säga "Sorry, love!" till andra människor, om jag exempelvis försöker gå förbi dem i ett trångt utrymme eller om jag råkar trampa dem på foten. Detta gäller huvudsakligen situationer på jobbet. Så går det när man lätt influeras av andra. Och så går det när 99.9% av de omkring en pratar engelska. Och så är det ju väldigt gulligt att säga "love" och "sweetheart" till varandra (eller, det är gulligt när snygga killar eller söta gubbar säger det till någon av det kvinnliga könet). Vi svenskar är så stela och tråkiga när det kommer till sånt där. Eller hur?