Hur kommer det gå imorgon? Ski-cross, det visste jag ingenting om förut och nu vet jag bara lite mer än ingenting. Ski-cross, det ska jag hålla ett tal om imorgon. Fyra minuter ska det vara. Ski-cross, det ska jag hålla ett tal om imorgon och samtidigt bli filmad. Snacka om att möta sina rädslor. Tala inför grupp och filmas samtidigt. Kom tillbaka när ni tvingas göra något liknande i skolan. Men jag vet inte, kanske växer jag efter detta.

Nu ska jag lägga mig i sängen, läsa igenom mina fakta och se om det blir nåt tal av det hela.

Sedan ska jag sova och återigen drömma om en korsning mellan min nya Orlando (förresten, jag minns att jag kallat Bradley Cooper för min nya Orlando, men kan man inte ha en i varje land?) och charmknutten från SA. Han höll om mig och pussade mig i nacken. Har man ingen på riktigt som gör sånt är det väl tur att det finns tillgängligt i drömmarna. Och effwajaj, jag brukar kunna bestämma vad jag ska drömma. Ska alltså försöka frambringa samma dröm igen. Det blir dock alltid lite (mycket) skruvat. Men sen är ju alla mina drömmar skruvade nuförtiden.

Så hemskt sorgligt det är att det bästa jag har varit med om på länge, det hände i en dröm.