Jag vill kunna lyssna på ångestfyllda låtar och kunna hålla distans till dem. Ibland är det bara alltför lätt att ta till sig, att få det att passa in där hos en själv. Man ska spara den känslan till en stund då det är befogat. Då man har förlorat någon, då man har fått hjärtat krossat, då man har sett något man inte ville se. Något sådant har jag nog inte varit med om och därmed borde jag kunna känna att det bara är fint. Och hoppas att det inte behöver gå längre än så.

Igår var det humanistdag för oss humanister (otippat nog). Jag lyssnade på några föreläsningar, däribland en med Peter Englund, författare och ständig sekreterare för Svenska Akademien, som försökte redogöra för hur man lyckas. Rolig kille.

Idag har jag och Tilda kopierat miljontals texter som vi ska läsa under vår delkurs i modern retorik. Eftersom vår obligatoriska kursbok inte går att få tag på (!) måste nästan alla kursare läsa i en pärm som vår lärare har ställt fram på skolan. Well screw you, tänkte vi, och kopierade texterna. Inte har man lust att ta sig in till skolan hela tiden för att komma åt det man behöver. Och eftersom vi ska ha examination i form av hemtenta behöver man ha kurslitteraturen nära till hands. Det har man inte om de ligger och skräpar i en pärm, eller om man skulle behöva dem samtidigt som någon annan och denna någon har kidnappat just den texten man vill läsa.

Förresten - jag har ett magiskt kopieringskort! Det ska kosta 1 kr per sida, men mitt kort stod kvar på samma värde under hela tiden. Det borde ha blivit tomt, för vi kopierade fler än hundra sidor. Snacka om lyckliga chejer! Och nästan ännu lyckligare var vi när vi då och då upptäckte ett häfte som hade enkelsidiga ark. Då kunde vi kopiera dem så våra ark blev dubbelsidiga = hälften så många papper för oss. Ultimata lyckan! On top of everything åt vi sushi när vi blivit klara. High five!

Jag var så sugen på glass förut att jag trotsade min rädsla för våldtäktsmän i mörkret och köpte Ben & Jerry's på Hemköp. Gött! Lite Geisha och Karl Fazer följde med mig hem också. De skrek efter mig där i butiken. Jag hade inte hjärta att lämna dem.

På fredag åker jag hem och stannar till efter påsk. Jag väljer bort måndagens seminarium och tar på mig en extrauppgift istället. Det är det värt. Inte vill jag flänga fram och tillbaka. Har inte missat någon undervisning alls sedan jag började på universitetet, så en lektion kan jag få skippa. (Men lite ångest får jag eftersom jag bryter min svit. Synd att jag nämner det här, annars hade jag kunnat lura mig själv att jag inte alls hade missat något.)

Jag har galet ont i huvudet men trotsar min dumma skalle och ser på Desperate Housewives.