Jag frågar mig själv varför jag inte tagit några sommarbilder i år (knappt några bilder alls, för den delen). Min kamera har fått vara med mig endast en kväll och de tre bilderna som togs är så osomriga som de kan bli. De innefattar nämligen en bild på gulliga sorterar-Kim som packar upp i sitt nya hem samt en bild var på oss iklädda tomteluva. Jag kan inte direkt skylla på min kamera. Visst kunde den vara bättre. Men hur mycket jag än drömmer om en systemkamera tvivlar jag litegrann på att jag skulle vara mer på hugget när det gäller att fota. Såklart skulle det vara ganska mycket roligare men samtidigt resonerar jag nu såsom jag resonerar kring det mesta med mig själv och sånt jag gillar: jag blir ofta inspirerad av fina foton, av naturen eller personerna på bilderna som har fina kläder. Tänker nästan alltid att jag vill vara lite mer som Elsa Billgren eller någon annan som bor i mina drömmars klänningar. Vill ha ett tjusigare, mer retroromantiskt hem. Vill kunna ta vackra foton. Det är det där sista steget som jag inte tar; som jag är för lat för att ta. Jag är för lat för att låta inspirationen övergå i praktisk motivation som faktiskt leder nånstans. Och så saknar jag ju pengar också, som man behöver när man ska köpa fina klänningar och inredningssaker och skor och läppstift och nagellack och väskor och blusar och så vidare.

Den där magkatarren vill inte sluta bråka med mig. Jag går inte till doktorn för jag vet vad han eller hon skulle säga: "Du måste ändra dina rutiner". Ja, jag vet att jag måste äta mer regelbundet. Märker ju att det blir mycket värre när jag går länge utan mat för att sedan kasta i mig det.

Men nu tänkte jag vara snäll mot mina läsare och lämna ämnet min mage för att istället se lite serier. Kommer förmodligen att somna under tiden - har varit så sjukt trött idag utan egentlig anledning. Visst, jag gick upp strax efter kl 9 för ett tandläkarbesök. Men det var inte oresonligt tidigt ändå. Mystiskt. Nåväl. Just det, anledningen till tandläkarbesöket: avgjutning av tänderna för tillverkning av ny bettskena. Det var jag som bad om en ny snarare än att tandläkaren rekommenderat en. Har en gammal som jag inte längre får använda på grund av att mina tänder ändrat läge. Må så vara att jag inte var superflitig vad gällde att använda den när jag kunde men jag har hellre en som jag kan använda än ingen alls. Just nu är jag i ganska stort behov av en bettskena eftersom jag hackar tänder och biter ihop käkarna väldigt hårt på nätterna, vilket resulterar i huvud- och käkvärk samt oro inför att jag bäddar för kaosartad framtid för mina tänder (vill inte att de ska trilla sönder). Hade glömt hur det var att ta avtryck på tänderna. Tandläkaren hade en liten spade som fylldes med grön massa som stelnar efter en minut. Den där massan utlöser kräkreflexen om man inte stirrar bestämt på en fläck i taket och spänner händerna krampaktigt, märkte jag. Jag klarade av det ganska bra visserligen men var ändå väldans glad när jag fick gå därifrån.

Nu får det räcka med långa stycken fyllda med ointressanta tandfakta. I helgen var det kräftskiva i Räverud. Jättetrevligt, vilket var väntat. En aning jobbigt dock att förra sommaren mötte denna. Jag skäms lite på nåt vis, över den jag varit. Kan inte riktigt förklara men jag tror att några av mina närmsta vänner känner mig så bra att de vet hur jag menar och kanske kan berätta det för mig.

Tur är det hur som helst att jag känner mig nästan ännu mer nöjd med mitt (kärleks-)liv nu än innan helgen (trodde inte det var möjligt att tycka om honom mer än vad jag redan gjorde). Ja, det är precis som det ska vara och det är så himla fint tycker jag. Idag stekte han en omelett med bacon som vi delade på. Vi såg Arrested Development medan jag lutade mig mot hans bröstkorg. Det är nästan knasigt att sådana vardagsting får ett hjärta att svälla.