Allt faller samman! Jag vet inte vad jag ska ta mig till!

Jag är sjuk och stressad över skolan. Och inte nog med det så finns det också en stor risk att vi kommer att bli tvugna att antingen lämna bort våra djur, eller avliva dem! Allt på grund av att min syster är allergisk. Men vad är det mest troliga av dessa alternativ? Finns det någon omtänksam människa som vill ta hand om två gamla katter och en gammal kanin?

Jag vill inte lämna bort dem alls, men om jag blir tvungen så vill jag att det ska bli till någon som verkligen behandlar dem bra. De ska må lika bra som de gjort här. MEN JAG VILL INTE LÄMNA BORT DEM! JAG VILL INTE! JAG STÅR INTE UT MED TANKEN! Jag vet inte om någon förstår mig, men för mig känns det som att jag måste göra mig av med mina barn! Så känns det särskilt när det gäller vår ena katt Amanda, för hon har verkligen fäst sig vid mig och om jag skulle lämna bort henne så skulle det kännas så himla orättvist. Jag hatar att man måste välja mellan någons välbefinnande och sina djur! 

Jag vill såklart att min syster ska må bra, men jag vill samtidigt ha kvar djuren. Jag har kompisar som säger att de egentligen är allergiska, men att de struntade i det och behöll sina djur för att de älskar dem. Min storasyster är också allergisk mot katter, men hon har kvar sina ändå. Jag vet inte hur min lillasyster mår, men jag tycker inte att det verkar som att våra djur har påverkat henne så mycket. Jag hoppas att vi kan behålla djuren, jag ska iallafall be mina föräldrar och min syster. Men de kanske inte förstår hur ledsen jag är...

Jag mår så jäkla dåligt av allt detta att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag är sjuk i en förkylning och så är jag superstressad...Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra och jag tror inte att det finns något som någon kan göra för att jag ska må bättre. Jag måste helt enkelt ta mig ur detta själv. Det kan bara bli bättre, som man brukar säga.

Nu måste jag plugga vidare. Och må dåligt. Och gråta lite kanske? Jag vet inte om jag har rätt att tycka synd om mig själv, men det gör jag ändå. Men jag tycker mest synd om mina djur som inte har något val...