Och när jag väl dansar, vågar jag ändå inget viktigt. Men jag vinner Rappa Kalja och överlever rysk roulette.

Vad ryms i ett människohjärta? Alldeles för mycket. Och alldeles, alldeles för lite.

Även om man har en bra tanke bakom sina handlingar, kanske handlingarna inte alltid är så bra: http://svt.se/2.27170/1.1822392/auschwitz-skylten_aterfunnen

Här är en live-version av låten. Han sjunger så fantastiskt. Men för er som inte orkar lyssna på babblet innan...

...finns här den officiella videon. Men väljer ni den får ni lida igenom en lite fjantig och ostig video, som iofs har sina fina stunder. Eller, inte lida. Vilken bra reklam jag gör! Men det är ju faktiskt låten och texten som är fin.

I'm not surprised.
Not everything lasts.
I've broken my heart so many times I stopped keeping track.
Talk myself in,
I talk myself out.
I get all worked up, then I let myself down.

I tried so very hard not to lose it.
I came up with a million excuses.
I thought I thought of every possibility.

And I know someday that it'll all turn out.
You'll make me work so we can work to work it out.
And I promise you, kid, that I'll give so much more than I get.
I just haven't met you yet.

I might have to wait.
I'll never give up.
I guess it's half timing, 
and the other half's luck.
Wherever you are.
Whenever it's right.
You'll come out of nowhere and into my life.

And I know that we can be so amazing.
And baby your love is gonna change me.
And now I can see every possibility.

But somehow I know that it'll all turn out.
And you'll make me work so we can work to work it out.
And I promise you, kid, I'll give so much more than I get.
I just haven't met you yet.

They say all's fair
in love and war.
But I won't need to fight it.
We'll get it right and 
we'll be united.

And I know that we can be so amazing.
And being in your life is gonna change me.
And now I can see every single possibility.

And someday I know it'll all turn out.
And I'll work to work it out.
Promise you, kid, I'll give more than I get, 
than I get, than I get, than I get.

You know it'll all turn out.
And you'll make me work so we can work to work it out.
And I promise you, kid, to give so much more than I get.
I just haven't met you yet.

I just haven't met you yet.
Ohh, promise you, kid, to give so much more than I get.

(I said love, love, love, love...)
I just haven't met you yet

I just haven't met you yet.

Jag blev otroligt lycklig. Eller kanske snarare smickrad. Men ja, lycklig också. Samtidigt ljög jag om något jag kanske fått för mig är en väldigt stor del av den jag är. Det väger upp det hela till något slags mellanting.

När man tillåter sig själv att sova middag kan man inte somna. Skidskytte: som vanligt är svenska tjejerna i en klass för sig och jag gillar det skarpt. Nu är det ishockey på tv. Sporten bara flödar in. Jag älskar det. Om en vecka är det julafton - en vecka! Det var ju sommar nyss. Eller nja.. men ändå.

Igår kom min jul-och nyårsklänning äntligen. Jag hade av misstag valt storlek 34/UK 6 och inte 36/UK 8. Och jag som spenderade ett halvår i landet varifrån UK 6 och 8 härstammar. Pucko! Och ja, den är lite för liten. Och ja, det gör mig ledsen. Men jag får göra det bästa av situationen. Sakta pressa på mig klänningen, klämma ner (de för en gångs skull gigantiska) brösten i den alldeles för smala toppen och knyta det fina bandet i ett kors så att det som inte får plats ändå inte syns. Härligt, eller hur? Jag gillar mig själv otroligt mycket ibland...

You had me at "Hello".

 

Den som först kommer på varifrån man känner igen denna låt får en virtuell puss!

 

 

Haha jag älskar denhär killen! ♥ Och alla kändisar och annat folk som kan bjuda på sig själva, för den delen.

 

Damn, bara sjutton år. Och darn, han är upptagen. Annars hade jag ju lätt haft en chans, menar jag.

Ibland får man kämpa för att inte ätas av en obefogad, oförståelig och obeskrivlig känsla. Man lyssnar på musik som brukade bringa glädje till hjärtat, men som nu bara finns där. Förhoppningsvis hittar man annat som kan ersätta det man tappat.

Varför är det så svårt att förstå sig på sig själv och världen och pojkar och sig själv och känslor och sig själv?

Det finns ännu ingen det handlar om. För vem jag vill simma över stora hav eller klättra uppför höga berg eller hoppa nerför stup.

Och så kom DEN låten.

Inget skolarbete har blivit gjort idag. Men det kommer göras, förr eller senare. Imorgon, till exempel. Ska försöka ha en lite avslappnad attityd till dethär med skolan. Inte vara så jäklans spänd och orolig. Det är ändå ingen som märker eller belönar det förjädriga slit man ofta gör. G eller VG får man.

Snart får jag äta mammas lussebullar och krama min älskade familj.

Det bär eller brister. Man måste våga för att vinna. Eller vad säger du, Lina? Sen är ju frågan hur mycket man vågar...

Flen om några dagar. Julbakning. Mysigt. Hårfärgning. Spännande. Och jag får hämta mitt julpynt. Men uppsatsen måste också skrivas. Imorgon får vi respons på utkasten. Scary.

My heart is beating like a jungle drum.

Jag har hittat precis den frisyr och färg jag vill ha. Tack One tree hill som påminde mig om hur mycket jag älskar den. Och tack för att du finns, Sophia!

http://cm1.theinsider.com/media/0/90/67/sophia_bush_tao_main.0.0.0x0.365x549.jpeg

Hoppas detta går att ordna.

 

Är jag så ytlig som jag verkar? Jag går hellre bredvid en kille som är miljoner gånger snyggare än jag, än bredvid någon som ser sämre ut än jag själv. Betyder det att jag måste ha en supersnygg kille för att vara nöjd? Men det kanske inte är ytlighet, utan istället nedvärdering av sig själv när man tänker så? Ni ska veta att jag motarbetar detta tänkande. Och förresten ska en persons förflutna inte spela någon roll. Det spelar ingen roll. Oavsett vad man först tänkte. Och särskilt inte när man inte ens vet hur personen var då eller är nu.

Jag önskar verkligen att jag kunde se mig själv och resten av världen med någon annans ögon ibland. Jag tror nämligen att min egen verklighetsbild är helt vrickad.

Jag vill, som tidigare nämnts, göra något åt mitt hår. Vad ska jag göra? Färg vill jag ha. Mörkt rödbrun, tror jag. Glansigt och fräscht ska det åtminstone vara. Men hur ska jag önska få det klippt?

Några fina frisyrer jag kan tänka mig att ha:

http://www.ukhairdressers.com/style/hairstyles/11482/11482.jpg

http://www.ukhairdressers.com/style/hairstyles/9915/9915.jpg

Klockan är mycket. Orkar inte leta mer. Men vad tycker ni? :)

Plötsligt. Jag gillar förresten det ordet. Det är så mycket som plötsligt händer. Som plötsligt dyker upp. Mycket är ofta sådant man inte vill ha.

När inte ens musik på hög volym kan dränka det onda. När man får knipa ihop ögonen hårt för att det inte ska komma tårar. Är jag bara trött (jag är nämligen SJUKT trött nuförtiden) eller spökar något annat? Men.. klart det även är annat som spökar. Som vanligt. Jag skulle vilja uppleva en tid då inga spöken finns. Bara lyckliga bubblor.

Förlåt för allt detta. Förlåt för att jag aldrig kan lämna saker bakom mig eller låta nya saker vara så små som de är. Kort sagt: att jag aldrig kan bättra mig. Bli en människa som sprider glädje och kärlek♥, och inte sadness och mörker.

'cause you dance in my head, in my heart, in my hands

Det är såklart inte på riktigt. Ibland är det i slow motion. Jag vandrar fram genom ett rum eller på en äng, jag vet inte. Mitt hår är glänsande och lockigt. Mina ögon lyser som ett solstänkt hav. På mina läppar spelar ett såntdär leende jag framkallar alltför, ja synnerlingen alltför, sällan. Jag funderar på om jag ska fortsätta vara elegant och liksom mystiskt flyta fram, eller om jag ska skutta lyckligt. Jag kommer fram till att jag i allmänhet är lite mystisk, så det får bli det första alternativet. Min klänning är av flödande chiffong. Det lyser om mig, lite som det lyser om en stjärna, men runtomkring svävar en grå dimma. Jag hinner nästan förlora min lyckliga sinnesstämning, då dimman plötsligt lättar. Det är inte värme. Det är inte solen. Det är en människa. Som är värmen; som är solen. Som lyser så mycket starkare än jag någonsin skulle kunna göra. Det finaste jag sett. Det finaste jag nånsin kommer få se. Tårar faller. Fingertoppar rör varandra. Solen och den lilla stjärnan smälter.

Så är det. I drömmen.

Yeah you, send a little love my way
Every second I spend waiting
drags me closer to this grave
I'm not alone
No, I'm just on my own
And I, it's a little cold outside
Don't think I'll escape
Why would I escape you?
Don't think I'll replace
How could I replace you?
And don't be so hard on yourself
You won't get better 'til you get worse

Köpte nyss en jul-/nyårsklänning samt ett par converse från asos. Någon borde gömma mitt visakort såhär på natten.

Näe, nu måste jag sova. Ska upp imorgon och skriva uppsats, sen träffa Erika kl ett vid domkyrkan. Därefter hem och eventuellt skriva lite till och till slut iväg igen till ett födelsedagsbarn på kvällen (kommer jag hitta dit?).

Jag vill drömma en rund dröm. Den får gärna forma ett O. Trevligt.

Ibland, när jag är riktigt jävla irriterad, skulle jag kunna putta ner dig för ett stup, vända ryggen till och gå utan ånger. För en stund iallafall. Sedan skulle jag väl förmodligen ångra mig. Eller, egentligen vill jag bara ge dig en ordentlig örfil. Jag hatar att du styr över mig. Nu vet du.

Densombestämmer...Suck.

P2!!

Och jag har faktiskt ganska långt hår. Men ingen riktig frisyr. Det går ju att göra något åt. Frisören nästa vecka? På tal om ingenting, alltså.

Brukar man inte säga att ögonkontakt som varar i mer än två sekunder betyder något? Det trodde jag iallafall. Och det tänker jag fortsätta att tro, trots att det tog slut redan innan det hann börja.

Det finns sannerligen ögonblick som aldrig upphör.