han och jag, vi har precis samma humor. vi skrattar hela tiden. åt sådant som andra gör. åt varandra, och åt den egna galenskapen när vi hittar på tokigheter tillsammans. nu var det en vecka sedan jag fick skratta på det där viset. det känns så himla onödigt.

nåt annat som är onödigt är att jag slösar bort tid på att sakna honom. det jag menar är: han kommer ju inte dyka upp här i flen bara för att jag ständigt tänker på honom och hur mycket jag saknar'n vilket innebär att jag borde fokusera min energi på annat, såsom familj och vänner som befinner sig på nära avstånd. å andra sidan är energin ändå inte på topp just nu på grund av en förkylning som varken vill visa sig helt eller försvinna. feberkänningar, huvudvärk, illamående, halsont, trötthet - men sen händer det liksom inget mer. det är frustrerande att inte orka göra roliga saker med vänner när man har chansen, till exempel. men jag får nog bara rycka upp mig.

jag hoppas jag mår bättre snart och att vädret håller sig till att presentera sol så att jag orkar och har möjligheten att hitta på roliga sommarsaker. vill inte bara plugga bort besöket i hemstaden medan regnet smattrar mot fönstren, vill inte hinna tänka på att hjärtat längtar samtidigt som det känns töntigt att jag ältar denna saknad så mycket eftersom vi får ses om mindre än två veckor.

jag har så himla höga krav på mig själv. när jag begår ett misstag eller gör bort mig, då ältar jag det länge, länge. det handlar om att jag oroar mig över vad folk ska tro om mig. men det handlar också om att jag börjar ifrågasätta den jag hoppas att jag är, åtminstone när jag tycker att den jag plötsligt verkar vara inte alls stämmer överens med den jag vill vara. jag är en känslomänniska som ofta reagerar snabbt och starkt på saker, ja. och jag blir lätt arg och ledsen när jag tycker att någon beter sig illa. men nej, jag gillar inte att prata illa om andra (man kan nog till och med slå till med att jag hatar det) och jag anstränger mig till det yttersta för att om jag någon gång gör det, så ska det i stort handla om hur människor behandlar varandra - att någon behandlat någon annan illa och så vidare.

jag tänker hålla fast vid just det kravet på mig själv, att vara den mest sympatiska människa jag kan vara. men jag skulle vilja lära mig att släppa på oron gällande vad andra kanske tror eller tycker om mig. det som betyder något är i slutändan att mina närmaste och jag själv vet vem jag är, och att jag inte gör sådant som gör just de närmaste eller mig själv besvikna.

en annan sak jag gärna vill ska ändras är den känsla som följt mig sedan början på tonåren, eller kanske dök den upp ännu tidigare; jag vill inte synas-känslan. dåligt självförtroende är väl en annan beskrivning. visst har det studsat upp och ner genom åren. och så starkt som det varit sedan kim och jag blev kära i varandra, så har det aldrig varit tidigare (det hjälper ganska mycket att ha någon som säger att han tycker om sådant hos en själv som ingen tidigare sagt att man tyckt om). men det är fortfarande mycket som måste till för att jag ska vara lugn i själen. för det duger inte att jag vill gömma mig varje gång jag kliver in i ett rum fyllt med människor. att min kroppshållning borde vara olaglig. att jag inte vågar le med tänderna när jag fotas. att jag inte riktigt tror på mig själv gällande skolan och framtida yrkesbana. det finns nog ingen annan än jag själv som kan ändra på det här, men jag vet inte hur jag ska börja. en dag ordnar det sig kanske av sig själv - dock misstänker jag att det krävs att jag inte oroar mig eller ältar på samma sätt som nu, att jag helt enkelt lär mig att tänka annorlunda.

det gick ju inte så bra i måndags, men det försöker jag glömma. dock vill jag dröja vid den här mikael lustig-grejen som cirkulerar på nätet. #hållenstolpe. herregud, jag är inte så torr att jag inte förstår humorn. faktum är att bilderna är jätteroliga. och vi har all anledning att vara besvikna. det jag motsätter mig är bara det där när man skyller allt på en person (och så fascineras jag av att vi svenskar, däribland såklart jag själv, aldrig till slut förlikar oss med att det gått dåligt, utan måste ha nåt att vara sura över länge, länge). och nej, jag har inte tagit det där jätteseriöst (twitter-/tumblrtrender känns inte som något att hetsa upp sig över), utan detta är mer en tanke som växt fram när jag sett folkets reaktioner i olika sportsammanhang. visst - precis som under hockey-vm - var det i princip en persons misstag som ledde till ett mål för motståndarlaget, men faktum är att det är laget som helhet (det vill säga alla spelare) som måste spela betydligt bättre för att vi ska kunna ta oss vidare. när ukraina gjorde 2-1 borde sverige ha kunnat slå tillbaka. men det var väl nåt missförstånd gällande taktiken, eller premiärnerver, eller hjärnsläpp, eller så har vi inget att sätta emot. vad vet jag. och det är ju lätt att vara efterklok. nu hoppas jag bara att det går bättre på fredag. och åker vi ut så får man blicka framåt mot olympiska spelen.

annars har jag blivit ompysslad av den finaste unge man jag nånsin mött. vi har ätit choklad, druckit trocadero och sett en sprakig vhs-version av troja på min lilla, lilla tv (jag blev som alltid snyftig när hector dog). vi har diskuterat i sömnen som vanligt. glömt att äta frukost. sett extramaterialet till sagan om ringen. sen cyklade han iväg och jag lyssnade på ljudbok i solen och hamnade sedan i sängen framför fotboll och lite slöplugg.

och det här är så himla fint. får mig att tro att jag kanske också skulle kunna gå vidare. jag vill vara en sån som tar kärleken på för stort allvar för då känner jag att det vi har, det lever varje sekund. men jag bävar inför hur jag skulle reagera om det tog slut. dock: hoppfullheten. till slut skulle det kanske inte göra ont.

vi ska inte vara på samma ställe på midsommar. det innebär i sin tur att vi inte kommer ses alls under en tre veckor lång period, för precis efter midsommar far han iväg till kungsängen och börjar jobba på allvar.

herregud vad jag ska vara (och är!!) glad att vi har varandra överhuvudtaget. det är ju det viktigaste av allt; det enda i min bitterhetsröra som egentligen betyder något.

men det som skaver är den otrevliga kombinationen att vi inte firar midsommar tillsammans och att jag inte alls kommer vara sysselsatt på samma sätt som han under perioden vi är isär (för övrigt den längsta period jag varit utan honom sedan vi blev tillsammans). jag kommer alltså ha massor med tid över till att sakna honom, medan hans dagar kommer flyga förbi. lyllo-kim.

åh, för både min egen och omgivningens skull hoppas jag att jag dels tar tag i sommarkursen ordentligt under dessa veckor, dels hittar på en massa roligt med familj och vänner. lova att hjälpa mig, annars är jag rädd att jag ska bli en bitter och självcentrerad vän (i och för sig känns det en aning självcentrerat att be om distraktionshjälp, men önskan om att hitta på saker handlar såklart minst lika mycket om att jag vill umgås med dem jag tycker om. så det så!).

för att till slut vara lite mer positiv: vi kommer vara jätteglada när vi väl ses igen, och kanske ta varandra lite mindre för givet.

har köpt presenter till mig själv för att jag lyckats väldigt bra under vårens kurs, och för att fira in sommarlovet (i och för sig har sommarkursen precis satt igång, men den är ju på distans på halvfart så jag har tid att ha lov på riktigt). sidan jag beställde från baseras i kina (tror jag? haha) och så fort man beställer från ett ställe utanför eu bör man räkna med tullavgift, men så vitt jag läst mig till på en massa olika bloggar slipper man både frakt- och tullavgift om man väljer "free standard shipping" med långsammast leveranstid (väntan är det ju värt om det är gratis). jag hoppas, hoppas, hoppas (och tror) att det blir tullavgiftsfritt även för mig! och så håller jag tummarna för att plaggen passar, men gör de inte det så får jag väl ge bort dem till en fin vän.

och här är de: en krage, en spetsvit dröm och en mintgrön skönhet.

imorgon ska jag städa lite (tar en grej i taget på grund av lathet - idag dammtorkade jag och imorgon blir det dammsugning och lakansbyte), för att därefter äta sushi och se film med en kär vän. slutligen får jag besök av min käre pojkvän och då ska jag begrava näsan vid hans nyckelben. och ja, något annat hittar vi nog också på. som att spela sims, eller så.