Jag är väl den sista att upptäcka hur bra Lost verkligen är, och jag skäms lite. För det är verkligen bra! Jag älskar mystiken och att man alltid får reda på något, för att det sedan direkt dyker upp en ny fråga.

Jag vet inte varför, men jag älskar verkligen Sawyer. Sawyer med sin heta sex-appeal, Sawyer med sina fina smeknamn han skänker till de övriga på ön, Sawyer med sin sarkasm - och framför allt, Sawyer med sina vackra läsglasögon.



Dock vet jag inte om jag tycker Kate ska välja Sawyer framför Jack. Sawyer är the bad boy som man aldrig kan ha ett långvarigt förhållande med, medan Jack är en stabil och omtänksam man (en sådan man jag vill ha). Jag förstår att Kate lockas av Sawyers farliga utstrålning, men jag tror och hoppas ändå att hon till slut kommer att välja Jack. Jack är ju så söt att man dör!

Först tänkte jag nämna att jag idag har varit på vårdcentralen för att se om jag hade något i halsen som skulle behandlas med speciell medicin, men som tur är har jag ingen bakterieodling utan "bara" en virusinfektion. Så det blir att vila, dricka vatten och äta glass - enligt doktorns ordination. Inte för att det gör mindre ont i halsen ändå, men det är en annan femma. Hoppas jag blir frisk tills på måndag då jag ska börja jobba!

Mamma och jag kom i bilen hem in på ett samtal om bio, och hon berättade att det har stått i tidningen att man kanske måste stänga ner Saga Bio! NEEEEEJ, säger jag då. För tänk er hur mycket tråkigare Flen skulle vara utan möjligheten att se på bio. Och det säger en hel del med tanke på att Flen redan är tråkigt.

För vad är det egentligen för fel på biografen i Flen? Juuust det, du kan egentligen inte komma på något riktigt fel, eller hur? Anledningen till att man går på bio är ju för att se film, och vad är det då för fel på Saga? Jag vet att det finns de som tycker att Saga är sååå himla B, men varför tycker man det? Ska vi inte värna om vår egen biograf? Man tjänar ju på att gå på bio i Flen om man bor i Flen - då slipper man resekostnader.

Äsch, vad jag försöker komma fram till är att jag tycker att det skulle vara himla tråkigt om biografen försvann. För det är ju himla skönt att bara kunna glida ner på stan och se film. Något som skulle locka fler att gå på bio här skulle vara att man visar filmerna på Sverigepremiärdagen, vilket man endast gör med vissa filmer. Nåja, slutpratat om detta.


Just nu sitter jag och spelar CSI Training Camp på Kanal5.se. Det är jättekul, men frustrerande. Detta eftersom jag aldrig lyckas lösa fallen. Kan någon ge mig lite tips?

Uppdatering: Har klarat en av delarna i Training Camp! Wihoooo! Det är supersvårt, så jag tror det dröjer innan jag löser de andra.

Ännu en uppdatering: Nu har jag klarat alla delar av Training Camp utom ett, Parken. Men jag har hittat fler fotavtryck, så imorgon ska jag fan lösa fallet!

Hade inte tillgång till en bild på min systers son Tobias (oftast kallad Totte) när jag skrev inlägget om det som gör mig lycklig även när jag är olycklig. Därför lägger jag upp två bilder som kompensation!

Visst är han söt? :D

 

Det är så fint när Anders Johansson sjunger med sin vackra (kanske världens vackraste?) stämma.

"It's hurting so bad, it's hard to define.
I want you to pass, yet stay on my mind.
Illusions I have are far from the truth.
I'll never survive getting over you."

Igår fick jag den mest egendomliga känsla. En sån där känsla som är svår att sätta ord på. Men jag tror att man kan säga att jag gav upp. Jag har klamrat mig fast vid drömmen alltför länge. Eller, det är nog snarare hoppet jag haft som livlina. Mina vänner har länge sagt att det är bättre om jag går vidare, men jag har inte velat. För mig har det känts som att det inte kommer komma något bättre i framtiden, eller ens något lika bra. Men det är klart att det finns något i framtiden. Jag har bara ignorerat det faktumet, för jag vill ha allt det fina nu.

Som sagt, jag har nått en punkt då jag helt enkelt inte orkar mer. Det känns meningslöst. Det känns som att jag är värd något som åtminstone är lite bättre. Det känns som att det ändå aldrig kommer att bli som jag vill att det ska vara. Jag tror att du aldrig kommer att öppna ögonen och inse att det är mig du borde välja. Och är det verkligen så att du borde välja mig? Jag har hoppats på just det så länge, och jag ska inte ljuga - nånstans inom mig hoppas jag än.

Det finns så mycket man vill säga men så lite som blir sagt.
Det är hemskt när det är med fel person man vill att hjärtat ska slå i takt.

Jag har trillat ner i olyckan.

Men så finns det lyckoämnen som får en att glömma för en stund.

 

Har inte orkat skriva på ett tag. Men nu är jag här igen.

Igår var mamma, pappa och jag hos Johan och Sara. Jessie är sjuk så hon orkade inte följa med. Jag vet att jag tjatar om Ebba och Emilia, men jag lovar er - de är de coolaste två och ett halvt-åriga ungarna nånsin! Här är två exempel:

Ebba: I som i rumpa
Mamma: Men det finns väl inget i i rumpa?
Ebba: Nej, men i prislapp!

Vi sitter och äter allihop. Emilia sorterar bland maten på sin tallrik, och rapar plötsligt högt.
Emilia: Ursäkta mig!
Haha, liksom....Hon är artigare än vad jag är!

Usch, jag har drömt konstigt i flera dagar nu. Natten till igår drömde jag att min favorit från Talang 2008, Johan Wellton (han som jonglerade med bollar och var allmänt cool), var en våldtäktsman och mördare. Vi var ett gäng som skulle försöka transportera honom till polisen, men det var jättesvårt eftersom han var galen och gav sig på alla. Usch, jag hatar detta eftersom jag alltid kommer tänka på drömmen om jag skulle se honom - och jag som tycker att han är så bra! Zut alors....

Och natten till idag drömde jag att mamma hade ringt nån knäpp gubbe som skulle komma och transportera bort våra djur. Jag, tillsammans med mina vänner, gjorde häftigt motstånd genom att slå och sparka den vidriga mannen samt stänga in honom i en av burarna han hade med sig. Det var verkligen en märklig dröm.

Jag tror att båda dessa drömmar innehåller någon sorts symbolik, och jag vill verkligen veta vad de representerar....Hoppas det inte är något dåligt iallafall.