När man vaknar på morgonen och är så trött att man mår illa. Då vet man att man har lagt sig för sent den senaste tiden.

Inte kan man rå för att hjärnan är på högvarv halv fyra på natten. Kanske skulle det bli lättare att somna om man stängde av musiken som strömmar ur lurarna. Men det kommer så fina tankar med hjälp av musik. Smärtsamma ibland. Men fina.

Ikväll är det TP-spelande hos mig som gäller. Jag erbjöd mitt vardagsrum då Tildas studentrum är lite trångt. Ska bli kul att se hur många som kommer och om någon vill ha lite lime-vodka. Och om jag lyckas svara rätt på någon fråga.

Lyssnar på Learning to fly och tänker att det kanske är precis där jag är. Egentligen är det väl inget större fel med det.

I'm damned to feel the way I do.

Hur beskriver man för någon annan vem man ser i spegeln? Hur förklarar man att det är personen i spegeln som förstör allt?



Där är hon, lilla M. Det är meningen att man ska se det andra ser, att man ska se personen som andra ser. Men jag tror att jag har en helt annan bild av mig själv än den andra har. Och detta leder oundvikligt till att andra börjar se det jag ser. Jag är så intelligent som inser detta faktum. Bah.

Känner någon likadant?
Att man önskar att man kunde se sig själv med någon annans ögon - att inte vara instängd i sin egen åsikt - och få klarhet i saker och ting?

"Be the change you want to see in the world"

Jag plöjer Prison Break för närvarande. Köpte första säsongen för 99 kr. Resten ser jag på icefilms. Om ni inte har gett serien en chans förr - gör det nu, för den är bra. Spännande. Och så är det den där love storyn som är så fin och som man hela tiden hoppas på. Dessutom är det ju faktiskt på det viset att jag inte bara går och kallar saker jättebra hit och dit. Bara sånt som förtjänar det. Kanske är detta ganska självklart, men det känns ofta som att folk slänger med uttrycket "jättebra" alldeles för mycket. Man måste ju mena det.

För att göra det så svårt som möjligt (för den som tycker det låter intressant) att komma undan, kan jag säga att det bara är att låna min dvd-box. Hähä.

Ett litet P.S till Amanda, som precis som jag är ett fan av 24 (eller åtminstone var det iaf - Bond gillar du fortfarande hoppas jag? You and me and Mr Bond, liksom.) - Prison Break har vissa likheter med 24. Jag tror helt enkelt att du skulle gilla den andra om du gillade den ena. (Ja, känn dig extra tvungen att titta nu, höhö. Skämt åsido, du gör såklart som du vill.)

Om jag inte har övertygat någon innan, kan jag som sista utväg rekommendera att titta endast för att få se Wentworths ögon. Amazing! <3


Jag längtar så att jag nästan kissar på mig.

Vinter-OS närmar sig! Behöver jag säga mer?

Och vad möts man av när man läser sportnyheter? Pär Mårts tar över Tre Kronor efter OS! Jag älskar Bengt-Åke Gustafsson, han är helt fantastisk (kolla bara på meritlistan - bland annat VM- och OS-guld samma år!) men det är väl självklart att man måste förändra och förnya efter ett tag. Och är det något som Svenska Ishockeyförbundet är bra på så är det att arbeta efter uttrycket "sluta när man är på topp" (något Svenska Fotbollsförbundet borde lära sig). Och Pär Mårts är det bästa valet man kunde göra. De åren han har varit förbundskapten för Småkronorna har de tagit två silver och ett brons i VM, alltså medalj tre år i rad. Han har släppt fram stora framtidslöften i ljuset. Han bryr sig så mycket att han nästan gråter i direktsändning. Han var assisterande kapten när Sverige vann OS-guldet -94. Han är bekant med den yngre generationen, den som är hockeyns framtid. Han vet vad han gör. Jag vet att få som läser detta inlägg bryr sig. Strunt samma, jag är glad. Hade förberett mig på ett tårfyllt adjö av Bengan. Men nu blir det istället en fin övergång. Jag kanske gråter lite för att Bengan är så bra. Men det blir betydligt lättare än om say...Wikegård hade tagit över. Hua, hemska tanke (även om han har sina arrogant-roliga ögonblick).

Prison Break väntar nu. Och kanske även nåt annat senare. Höhö. Hihi. Om jag vågar.

Uptown girl.

Ständigt hungrig. Ovanligt. Ständigt en rastlös själ. Kanske något vanligare. Jag måste umgås mer med andra människor. Här är jag oundvikligt det tredje hjulet.

Bones, Prison Break, Two and a half men - jag älskar serier, och de första säsongerna snurrar på högvarv i min dvd-spelare. Kostar de 99 kr styck ska man ju slå till. Och jag vill ha fler. The Big Bang Theory, Pushing Daisies, Criminal Minds och CSI för att nämna några. Till och med McLeod's döttrar. Ja, jag måste erkänna att just denna australiensiska dramaserie är mysig. Check it out om ni inte redan har gjort det.

Shopping-Madde är på högvarv. Ja, alltså hon som köper filmer och tv-serier. Shopping-Madde som köper kläder är väldigt rostig.

Then the rain turned into tears upon your face.

Fem och ett halvt år senare, och jag har fortfarande inte vant mig. Jag hatar det, ser bara det orättvisa. Sluta sticka kniv i mig!

På tal om något helt annat: Igår såg jag och klassisarna The Imaginarium of Doctor Parnassus. Den var konstig och underbar! Heath Ledger avled under inspelningarna (oh, du orättvisa, dumma dumma värld), och jag beundras över hur Terry Gilliam (geni från Monty Python) ändå lyckades knyta ihop säcken. Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell spelar alla olika versioner av Tony (Heath Ledgers karaktär) och de är alla tre fantastiska. Depp lyckas blanda in Jack Sparrow samtidigt som han bibehåller Ledgers själ. Law är kanske den som imponerar minst på mig, men även han imiterar Ledger väl. Farrell talar precis som Ledger, så till den grad att man tror att det är Ledger som talar. Har faktiskt inte sett någon film med Farrell förr, men nu har han klättrat högt på min stege. Och inte nog med allt detta - som jag nämnt tidigare gav de alla tre sina löner från denna film till Ledgers dotter - hur fint som helst.

Lily Cole - supermodell, aktris och universitetsstudent. Snygg, smart och duktig skådespelerska. Vissa har allt när andra inte får något, haha.

Om ni gillar underliga och fantasifulla (bokstavligt talat) filmer, kommer ni älska den lika mycket som jag.


Med bravur.

Uppsala. Blandade känslor. Psykisk och, för en gångs skull, fysisk trötthet. Ganska happy ändå. But don't spoil it.

Jag vill se bio, jag vill, jag vill, jag har bioabstinens! The Imaginarium of Doctor Parnassus och Sherlock Holmes verkar indeed väldigt lovely. Jag får stilla min abstinens med Snabba Cash i helgen, som kommer vara hur bra som helst. JK är ju med där, då kan det ju inte bli annat än bra.

Jag kommer aldrig sluta oroa mig, bara så ni vet. De mest centrala delarna i mitt liv, always. <3

<3

Underbara barn som lyfter mitt hjärta var gång jag träffar dem. Om jag inte hade er...

Småkronorna charmar mig varje år. Ni minns kanske mitt blogginlägg om Victor Hedman (http://maddyyyy.blogg.se/2008/january/hihi.html#comment)? Love! Pojken har dock skaffat sig påsar under ögonen. Life is hard när man plötsligt blivit snorrik NHL-back. Jag trodde hursom ett tag att jag inbillat mig att ett sådant (ett år) gammalt blogginlägg fanns, men icke. Små, söta hockeypojkar (dvs hockeyspelare innan de blivit fula och tandlösa) makes my tiny, omogna hjärta slå.

Ut med det gamla, förpestande tänkandet. För min egen skull.

Oj.

Vilket blogginlägg jag skrev förut. Snacka om humörsvängning. Antar att det beror på utmattning. 

Livet är inte så hemskt. Det är skönt att vara singel. Bara sig själv att oroa sig över (ja, utöver vännerna och familjen såklart).

Sod off!

Fick lite rödvin vid middagen och nu simmar jag i avgrunden. 

Jag hatar inte världen, jag är inte allmänt deprimerad hela tiden. Men när det gäller vissa områden i livet mår jag väldigt dåligt. Och att folk ska hålla på och tjata om "nytt decennium, nytt år, nytt tänkande" och att man ska bli en bättre människa osv... det gör mig ledsen på så sätt att jag undrar varför det inte ska vara nog att man är den man är och samtidigt kunna vara lycklig?

Världen är orättvist. Människor som inte vill ha och ur många synvinklar inte borde få ha barn, får barn. Människor som länge i stort sett varit föräldrar utan ett barn och som vill ha barn med hela sitt hjärta kan inte få barn. Människor som gör en massa dumma saker träffar på något mystiskt sätt någon att vara kär i. Människor som försöker vara den bästa de kan vara och har massor av kärlek att ge till a special someone, förblir ensamma.

Varför skjuter de vargarna? Vad är det för fel på människor och deras förbannade skjutglädje? Det börjar alltmer luta åt en bojkott av kött. Människan behandlar djur så fruktansvärt illa.

Detta är inget rop på hjälp. Jag behöver kanske vara för mig själv och tänka lite. Om ni inte har hört nåt från mig på ett tag, beror det förmodligen på att jag har begravt mig under ett täcke hemma i Flen.

New years day.

Vad har jag att minnas? Allt jag inte vill förlora.

Vi skulle se på film (tredje filmen i Johan Falk-serien där underbara Joel är med), jag och min lillasyster. Jag skulle bränna filmen från min externa hårddisk, via datorn, till en skiva som går att spela upp i dvd-spelaren. Det fungerade inte. Jag trodde jag hade teknikgrejer i en liten ask. Tydligen inte.

Jag och Josse har idag varit sådär vidrigt nästaninteallsbakismenmårskitändå. Två zombies som nästan somnade stående. Blev mätta på en (!) Marabou Daim. Tvingade i oss kinabuffé för 119 kr. Kroppen ville kräkas men jag sa ifrån. Här ska det aldrig kräkas mer, om jag får bestämma. Men jag har såklart lika lite kontroll över sånt som alla andra.

Nytt år. Och det förvånar mig inte att jag har ångest. Nothing ever changes.

RSS 2.0