I'm damned to feel the way I do.

Hur beskriver man för någon annan vem man ser i spegeln? Hur förklarar man att det är personen i spegeln som förstör allt?



Där är hon, lilla M. Det är meningen att man ska se det andra ser, att man ska se personen som andra ser. Men jag tror att jag har en helt annan bild av mig själv än den andra har. Och detta leder oundvikligt till att andra börjar se det jag ser. Jag är så intelligent som inser detta faktum. Bah.

Känner någon likadant? Att man önskar att man kunde se sig själv med någon annans ögon - att inte vara instängd i sin egen åsikt - och få klarhet i saker och ting?

Självklart önskar jag att jag kunde se mig själv ur andras ögon. Få lite perspektiv på saker. Frågan är inte om folk egentligen försöker visa oss deras bild av oss varje dag, men att vi på något sätt lyckas ignorera och vifta bort de där små glimtarna. Chansen att se oss själva. Detta är inget jag är säkert på, utan något av en spekulation, men jag kan tänka mig att det hela fungerar så.

Svar: Ja, man viftar ofta bort komplimanger och sådant som andra försöker uppmärksamma hos en. Kanske för att man inte vill verka egoistisk. Men nu talar jag kanske bara från min egen synvinkel i och för sig. :)