We took what we had.
Du har så rätt, Brucey. Everybody's got a hungry heart.
Jag vet en vän som är lika mörkrädd som jag. Vi gjorde slut idag.
Idag gick jag och nynnade på en låt i flera timmar. Och vad jag älskar den låten! Den känns ända in i själen, det gör den. Och den där mannen, han kunde musik. Lyssna och feel good.
Inte för att förstöra den fina stämningen, men visst är det märkligt att många av de poeter som spridit mycket fint omkring sig egentligen inte alls tyckte att världen var så värst trevlig? Sad! Men jag antar att man kanske måste ha en viss dos självdestruktivitet för att kunna leva ut svängarna och skapa de vackraste sakerna.
Inte för att förstöra den fina stämningen, men visst är det märkligt att många av de poeter som spridit mycket fint omkring sig egentligen inte alls tyckte att världen var så värst trevlig? Sad! Men jag antar att man kanske måste ha en viss dos självdestruktivitet för att kunna leva ut svängarna och skapa de vackraste sakerna.
Hej hej!
Här sitter jag och sover på jobbet. Hungrig är jag också. Synd att jag redan har ätit upp min fruktsallad. Då passar det väldigt bra att vi ska jobba över en timme ikväll. Will I die a slow, painful death eller lyckas jag med tankekraft få hunger och trötthet att försvinna? Det återstår att se.
Varför är det aldrig nån som ser? Det blir så mycket värre, so blown out of proportions, when one tries to explain.
What is real and what is not? Jag försöker skratta åt det.
Ni som en gång i tur och ordning lyste så starkt, har bleknat. Som en törstig blomma i ett alltför solskensdrabbat fönster. Nu är det som att jag skjutit undan slöjan och äntligen ser klart. Jag blir faktiskt lite arg, så fel jag trodde. Kanske luras jag av ilskan att det aldrig nånsin blir som jag hoppas. Men nej, för första gången tror jag att jag insett att jag är värd mer än drömmar som aldrig kommer vara annat än just drömmar. Kanske förstår jag nu att jag är värd något. Och detta något ska vara verkligt fint. Inte lindas in i fantasi och annat grus som så lätt fastnar under skorna och hindrar en från att vandra dit man vill.
Och jag drömde en natt om de flesta av er. Mest om tre som inte är så verkliga. Jag skulle välja mellan er. Det är som att välja mellan jordgubbar, choklad och oliver. Det går egentligen inte. Ni är var och en bäst beroende på humör. Och ni hör liksom ihop. Ett riktigt drama var det alltså. Till slut var jag tvungen att välja och kom fram till att det bara var en relation som var på riktigt. Jag möttes av lycka när jag för denna person tillkännagav mitt beslut. Lyckan spred sig såklart till mitt hjärta. Men där fanns ju orosmoln. Det fanns ju två andra som också behövde höra mitt beslut. Detta skulle göras på en fest. Jag och den som blivit min lycka dansade. Sedan fick jag syn på en av de andra. Han var väldigt finnig. Jag bjöd upp till dans och viskade "I'm sorry". Det kändes lite tungt, men vi skiljdes som vänner. Jag och lyckan vandrade vidare, hand i hand. Ibland föll vi in i en långsam dans, höll om varandra i vad som kändes som en evighet. Jag var så trygg. Plötsligt fick jag syn på den tredje. Han var sminkad som en Kiss-medlem, fast mer åt det kvinnliga hållet. Och han lät väldigt kvinnlig när vi pratade ut. Därefter ville jag hitta lyckan igen, men han var borta. Jag frågade alla möjliga människor "Have you seen my boyfriend?", trots att dessa personer förstod svenska. Men det gjorde iofs inte lyckan och de andra två. Letade vidare och fann en fjärde person på en läktare vid en tennisplan. Och så fick jag plötsligt en kofta och en fin dikt av en femte. Jag hittade aldrig lyckan igen.
Ja, kanske släppte jag taget. Kanske inte.
Och jag drömde en natt om de flesta av er. Mest om tre som inte är så verkliga. Jag skulle välja mellan er. Det är som att välja mellan jordgubbar, choklad och oliver. Det går egentligen inte. Ni är var och en bäst beroende på humör. Och ni hör liksom ihop. Ett riktigt drama var det alltså. Till slut var jag tvungen att välja och kom fram till att det bara var en relation som var på riktigt. Jag möttes av lycka när jag för denna person tillkännagav mitt beslut. Lyckan spred sig såklart till mitt hjärta. Men där fanns ju orosmoln. Det fanns ju två andra som också behövde höra mitt beslut. Detta skulle göras på en fest. Jag och den som blivit min lycka dansade. Sedan fick jag syn på en av de andra. Han var väldigt finnig. Jag bjöd upp till dans och viskade "I'm sorry". Det kändes lite tungt, men vi skiljdes som vänner. Jag och lyckan vandrade vidare, hand i hand. Ibland föll vi in i en långsam dans, höll om varandra i vad som kändes som en evighet. Jag var så trygg. Plötsligt fick jag syn på den tredje. Han var sminkad som en Kiss-medlem, fast mer åt det kvinnliga hållet. Och han lät väldigt kvinnlig när vi pratade ut. Därefter ville jag hitta lyckan igen, men han var borta. Jag frågade alla möjliga människor "Have you seen my boyfriend?", trots att dessa personer förstod svenska. Men det gjorde iofs inte lyckan och de andra två. Letade vidare och fann en fjärde person på en läktare vid en tennisplan. Och så fick jag plötsligt en kofta och en fin dikt av en femte. Jag hittade aldrig lyckan igen.
Ja, kanske släppte jag taget. Kanske inte.
We all float on alright.
Det är som i en dröm. One that is not very trevlig, of course. Half asleep ser jag på hur kartonger mosas och fingret sakta men säkert möglar. Ska ett sår verkligen blöda drygt två dagar efter att skadan uppkom? Hmm...
Det var trevligt i Eskilstuna. Många trevliga personer som sällskap. Visst såg man en och annan pudding, men tyvärr var det de betydligt mindre puddingaktiga som gjorde moves. Det är ett mysterium varför det alltid är fel personer som söker kontakt - men har väl alltid varit så, antar jag. Höjdpunkten på Harry's var när Amanda (the birthday girl) tillägnades en Håkan-låt av ingen mindre än Bengt som spelade Daniel i Skilda Världar. Vi dansade på en liten scen och det var som att vi var kändisar. One minute of fame! And yes, one did get a hug from the man that one was very in love with when one was a little girl. Och yes, one is using the word "one" since one is strongly influenced by three lovely flickor som är hur söta som helst när de samtalar med varandra och kramas.
Och tack Annika och Håkan för taxi-resan!
Det var trevligt i Eskilstuna. Många trevliga personer som sällskap. Visst såg man en och annan pudding, men tyvärr var det de betydligt mindre puddingaktiga som gjorde moves. Det är ett mysterium varför det alltid är fel personer som söker kontakt - men har väl alltid varit så, antar jag. Höjdpunkten på Harry's var när Amanda (the birthday girl) tillägnades en Håkan-låt av ingen mindre än Bengt som spelade Daniel i Skilda Världar. Vi dansade på en liten scen och det var som att vi var kändisar. One minute of fame! And yes, one did get a hug from the man that one was very in love with when one was a little girl. Och yes, one is using the word "one" since one is strongly influenced by three lovely flickor som är hur söta som helst när de samtalar med varandra och kramas.
Och tack Annika och Håkan för taxi-resan!
Out of the Blue.
Så jäkla bra. Och så kom det en twist som var.. ja, out of the blue.
Det är lustigt att man sätter det riktiga värdet på saker och ting när de är borta.
Jag lyssnar på Michael Jackson. My gawd. Det är så sad att han levde ett så...ensamt liv. För det måste ha varit ensamt där mitt bland alla människor. Visst kom det fram så himla mycket bra från den där mannen, men om man ser till hur det blev känns det som att han förstördes. Det är ju inte som att allt skit han gjorde mot sig själv (ex antal operationer och andra konstiga fasoner) endast kan läggas på honom. Vilket tryck från omgivningen! Men det är klart, han hade kunnat välja att kliva ner från poptronen, att inte skapa mer då när trycket nästan mosade honom. Då hade han kanske haft det bättre. Men han valde den svårare vägen. Det var en knivsegg han balanserade på. På sätt och vis tycker jag att han var modig.
Sätt på Beat it, tryck in ett par bra hörlurar i öronen, vrid upp volymen så att ni liksom ÄR musiken. Då hoppas jag ni håller med om vilken fantastisk artist vi har förlorat. Som vi faktiskt förlorade för ganska länge sedan, tyvärr.
Sätt på Beat it, tryck in ett par bra hörlurar i öronen, vrid upp volymen så att ni liksom ÄR musiken. Då hoppas jag ni håller med om vilken fantastisk artist vi har förlorat. Som vi faktiskt förlorade för ganska länge sedan, tyvärr.
Hungry heart.
Tumme is alive. Dock mår tumme inte särskilt bra. Still bleeding from being cut. Värt att märkas är att jag skar mig imorse. Borde det blöda fortfarande då? Hmm...
Jag lyssnar på en massa trevligt på Spotify. Det finns så mycket bra där ute så ja, jag vet inte vart jag ska ta vägen. I skrivande stund har jag 738 låtar på min spellista, som tar nästan två dagar att lyssna igenom. Måste nog skapa en lista där bara mina absoluta favoriter får vara.
Snart ska jag nog sova. Annars lär jag inte må så bra imorgon.
Jag lyssnar på en massa trevligt på Spotify. Det finns så mycket bra där ute så ja, jag vet inte vart jag ska ta vägen. I skrivande stund har jag 738 låtar på min spellista, som tar nästan två dagar att lyssna igenom. Måste nog skapa en lista där bara mina absoluta favoriter får vara.
Snart ska jag nog sova. Annars lär jag inte må så bra imorgon.
Det regnar.
För två dagar sedan skar jag båda händerna på kartonger. Igår höll ett rullband på att mosa min ena tumme. Jag talar om kanske en halvsekund ifrån att den hade varit slafs. Idag skar jag mig själv i samma stackars tumme när jag fixade fruktsallad. What's up with that? Är jag bara klantig, eller börjar min hjärna och reaktionsförmåga sakta förvandlas till mos? Har jag nån hidden aggression towards innocent tumme?
