OS 2008!
Snart börjar sommar-OS! Detta uppfyller mig med en ofantlig lycka. Jag är helt ggggalen i sport, löve it! Årets höjdpunkt, otvivelaktigt. Jag kommer att limma fast mig själv i tv-soffan med hjälp av Karlssons Klister. På det viset kan ingen få mig att gå därifrån och jag kan titta på alla grenar jag vill. Inget kan stoppa mig från min kärlek. MOAHAHAHAHAAAA! (Förresten, jag är alltför medveten om att jag har åstadkommit världshistoriens fulaste arrangemang här ovanför.)
Uppdatering:
OBS! Jag vill förtydliga att min lycka endast har med sporten i sig att göra. Jag tar helt avstånd från de sätt man väljer att behandla människor och djur i Kina. För det är verkligen hemskt. När jag skrev inlägget tänkte jag inte alls ur den politiska synvinkeln, utan jag ville bara dela med mig av min glädje över att det är OS igen. Det är ju trots allt bara sommar-OS vart fjärde år, och som sagt älskar jag sport. Jag ber om ursäkt om någon fick uppfattningen att jag inte bryr mig om mänskliga rättigheter osv.
Uppdatering:
OBS! Jag vill förtydliga att min lycka endast har med sporten i sig att göra. Jag tar helt avstånd från de sätt man väljer att behandla människor och djur i Kina. För det är verkligen hemskt. När jag skrev inlägget tänkte jag inte alls ur den politiska synvinkeln, utan jag ville bara dela med mig av min glädje över att det är OS igen. Det är ju trots allt bara sommar-OS vart fjärde år, och som sagt älskar jag sport. Jag ber om ursäkt om någon fick uppfattningen att jag inte bryr mig om mänskliga rättigheter osv.
Nattliga tankar.
Jag tittade igenom mina bilder på bilddagboken, och när jag kom fram till slutet av november förra året blev jag påmind om en sak som betydde otroligt mycket för mig, oavsett hur konstigt det låter. Jo, när Julia (min brorsdotter) bara var någon vecka gammal låg hon och sov på min mage i flera timmar. Det fick mig att känna mig älskad, men jag inser att hon inte tänkte riktigt så eftersom hon var så liten (men hon kände sig ändå trygg att ligga hos mig, så hon måste ju ha tyckt om mig lite iallafall). Det var så mysigt. Jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det! Dessutom tog det fram mina moderskänslor, och det är vid sådana stunder som jag väldigt gärna vill ha egna barn. Men jag ska vänta ett tag, haha.
Åh, men förstår du inte att...
I don't want another pretty face
I don't want just anyone to hold
I don't want my love to go to waste
I want you and your beautiful soul
You're the one I wanna chase
You're the one I wanna hold
Players only love you when they're playing.
Har precis sett Mamma Mia på bio för andra gången (exakt två veckor efter att jag såg den första gången, hehe), och den är fortfarande lika bra. Dels ville jag väldigt gärna se den igen och dels ville jag dra med mig mamma och syrran på bio för en gångs skull. Båda tycker att filmen är jättebra. Ja, för den är verkligen fantastisk!
Och genom att se filmen upptäcker fler och fler storheten med ABBA:s musik. Jag har alltid tyckt att de har varit jättebra - synd att jag inte var född på den tiden då de fortfarande existerade som band, då de hade sin storhetstid.
Av någon anledning blev jag tårögd genom hela filmen (vid stunder då det var känslosamt, alltså), men inte nog med det - jag höll på att börja gråta under reklamen innan filmen. Haha, jag är skum.
Har ni sett Mamma Mia? Vad tyckte ni?
Och genom att se filmen upptäcker fler och fler storheten med ABBA:s musik. Jag har alltid tyckt att de har varit jättebra - synd att jag inte var född på den tiden då de fortfarande existerade som band, då de hade sin storhetstid.
Av någon anledning blev jag tårögd genom hela filmen (vid stunder då det var känslosamt, alltså), men inte nog med det - jag höll på att börja gråta under reklamen innan filmen. Haha, jag är skum.
Har ni sett Mamma Mia? Vad tyckte ni?
Lite funderingar.
För några månader sedan skrev jag om mina betyg - bland annat att om jag tentar upp några ämnen, får jag drygt 19.0. Jag har 18.37 i dagsläget och även om jag inte är nöjd med det så är det ju absolut inte dåligt. Det är fan jättebra! Men som sagt, jag är inte nöjd och detta eftersom jag känner att jag kunde ha gjort bättre ifrån mig i vissa ämnen.
Nu har jag funderat i flera dagar och kommit fram till att jag antagligen ska tenta upp fyra 100-poängskurser där jag har VG i betyg. Om jag lyckas få MVG på dessa fyra tentor får jag över 19.0 - och då skulle jag verkligen vara nöjd!
Nu har jag funderat i flera dagar och kommit fram till att jag antagligen ska tenta upp fyra 100-poängskurser där jag har VG i betyg. Om jag lyckas få MVG på dessa fyra tentor får jag över 19.0 - och då skulle jag verkligen vara nöjd!
Huhu.
Klockan är halv två. Jag borde sova. Jag ska snart sova. Men har suttit och trixat ihop en header. Den är inte särskilt fin (bara lite rolig och personlig). Men jag orkar inte fixa mer just nu, och så tror jag att jag behöver lite hjälp med hela fixandet. Frivillig?
Nåja. Det får duga.
Ut- och invänd.
Vad är kärlek?
Jag förlorade mig själv till ditt hjärtas slag
till de dansande ljusen i dina ögon
till ditt ljuva leende
till din lite trasiga själ.
För jag är, liksom du, incomplete.
Jag förlorade mig själv till ditt hjärtas slag
till de dansande ljusen i dina ögon
till ditt ljuva leende
till din lite trasiga själ.
För jag är, liksom du, incomplete.
Poet? Knappast.
Av blott dig vill jag älskas,
av blott dig vill jag beundras
Jag kan vara osynlig,
bara du ser mig
Vad spelar tusen komplimanger för roll,
när allt jag söker är ett ord från dig?
av blott dig vill jag beundras
Jag kan vara osynlig,
bara du ser mig
Vad spelar tusen komplimanger för roll,
när allt jag söker är ett ord från dig?
Fading like a flower.
Det känns som att jag inte betyder lika mycket för dig längre. Och jag hatar att jag blir tagen för given. Jag förtjänar bättre än så.
Visst är det märkligt att det finns vissa människor som kan beskriva saker så bra? Jag menar, det finns texter som säger precis det jag vill ha sagt, eller som beskriver precis hur jag känner. Varför kan jag själv inte beskriva det, när det verkar så enkelt för andra?
Här, exempelvis. Fading like a flower med Roxette. Jag önskar jag hade skrivit detta först:
In a time
where the sun descends alone
I ran a long long way from home
to find a heart thats made of stone
I will try
I just need a little time
to get your face right out of my mind
to see the world through different eyes
Every time I see you
oh I try to hide away
but when we meet it seems I can't let go
every time you leave the room
I feel I'm fading like a flower
Tell me why
when I scream there's no reply
when I reach out there's nothing to find
when I sleep I break down and cry
Every time I see you
oh I try to hide away
but when we meet it seems I can't let go
every time you leave the room
I feel I'm fading like a flower
fading like a rose
beaten by the storm
talking to myself
getting washed by the rain
its such a cold cold town
ooh its such a cold town
Visst är det märkligt att det finns vissa människor som kan beskriva saker så bra? Jag menar, det finns texter som säger precis det jag vill ha sagt, eller som beskriver precis hur jag känner. Varför kan jag själv inte beskriva det, när det verkar så enkelt för andra?
Här, exempelvis. Fading like a flower med Roxette. Jag önskar jag hade skrivit detta först:
In a time
where the sun descends alone
I ran a long long way from home
to find a heart thats made of stone
I will try
I just need a little time
to get your face right out of my mind
to see the world through different eyes
Every time I see you
oh I try to hide away
but when we meet it seems I can't let go
every time you leave the room
I feel I'm fading like a flower
Tell me why
when I scream there's no reply
when I reach out there's nothing to find
when I sleep I break down and cry
Every time I see you
oh I try to hide away
but when we meet it seems I can't let go
every time you leave the room
I feel I'm fading like a flower
fading like a rose
beaten by the storm
talking to myself
getting washed by the rain
its such a cold cold town
ooh its such a cold town
...And you're coming back.
Jag ska gå och lägga mig nu. Men först vill jag nämna lite om vad jag har gjort idag. Mor, far, Jessica och jag åkte till IKEA i Stockholm. Jag handlade en ram, en papperskorg, en lampa, en spegel och ett litet skrivbord där jag kan ha min laptop. På IKEA mötte vi även upp med min storasyster Maria och hennes pojkvän Robban, samt deras lille son Totte. Och Totte - han är världens gladaste unge! Jag skojar inte! Han ler konstant, förutom om han inte får som han vill, är hungrig eller trött. Efter shoppingturen på IKEA åkte vi hem till Maria och Robban ett tag, sedan bar det av hem till Flen igen.
Som sagt, jag ska sova nu - ska jobba imorgon, behöver dock inte gå upp tidigt som tur är. Jag skulle nog kollapsa om jag hade ytterligare en vecka då jag skulle behöva gå upp halv fem. Men nu är det så att jag ska jobba 14.30-23 de återstående två veckorna på GB. Kanske blir det så att jag tröttnar på denna arbetstid (man har ju inte så mycket fritid där man kan umgås med kompisar osv), men jag ska hela tiden påminna mig själv om att jag alltid har chansen att komma utvilad till jobbet. Jag behöver verkligen sömn efter förra veckan, då jag mådde så dåligt.
Jag har gjort om The Who's "Behind Blue Eyes", så att den passar mig lite bättre:
No one knows what it's like
To be the bad man
To be the sad man
Behind blue ass
Som sagt, jag ska sova nu - ska jobba imorgon, behöver dock inte gå upp tidigt som tur är. Jag skulle nog kollapsa om jag hade ytterligare en vecka då jag skulle behöva gå upp halv fem. Men nu är det så att jag ska jobba 14.30-23 de återstående två veckorna på GB. Kanske blir det så att jag tröttnar på denna arbetstid (man har ju inte så mycket fritid där man kan umgås med kompisar osv), men jag ska hela tiden påminna mig själv om att jag alltid har chansen att komma utvilad till jobbet. Jag behöver verkligen sömn efter förra veckan, då jag mådde så dåligt.
Jag har gjort om The Who's "Behind Blue Eyes", så att den passar mig lite bättre:
No one knows what it's like
To be the bad man
To be the sad man
Behind blue ass
Jag saknar lilla Madde.
Jag saknar allt det fina från förr. Och mycket av det jag har nu, önskar jag kunde försvinna. Särskilt allt onödigt tankearbete. För jag är verkligen expert på att överanalysera allt. Förr i tiden ältade jag inte.
Jag måste vara väldigt omogen. För just nu känner jag mig lite ynklig. Jag vill inte vara vuxen. Jag vill vara lilla 10-åriga Madde som mamma och pappa tar hand om. Som mamma och pappa tröstar. En liten Madde utan jobbiga tankar och problem.
Jag måste vara väldigt omogen. För just nu känner jag mig lite ynklig. Jag vill inte vara vuxen. Jag vill vara lilla 10-åriga Madde som mamma och pappa tar hand om. Som mamma och pappa tröstar. En liten Madde utan jobbiga tankar och problem.
Do ya?
Ett glädjepiller! <3 Jag har den on ma brrrrrrain :)
When the stars go blue.
Tänk er en katt som slungas mot en husvägg. Jag känner mig som den katten. Jag är så trött och mentalt mörbultad, av ingen bättre anledning än sömnbrist.
Det jobbiga med att verkligen behöva sova, är att man inte kan somna när man väl har tid att sova. Det är lite bajs, eller hur?
Det jobbiga med att verkligen behöva sova, är att man inte kan somna när man väl har tid att sova. Det är lite bajs, eller hur?
Jag fortsätter att fundera.
Jag har tänkt på en grej. Det sägs ju att man aldrig ska förändra sig för att tillfredsställa någon annan. Alla som tycker samt bryr sig om dig, ska göra detta för den du är. Men kanske har man någon eller flera dåliga egenskaper som de nära och kära skulle må bättre av om du förändrade? Alla har väl åtminstone något hos sig själva som de inte tycker om, och då måste man väl ändå få försöka ändra något dåligt till något bra?
Dessutom - vi gnäller alltid om hur trist, grått och töntigt Flen är. Men ändå är staden, eller kanske omgivningarna, populära bland kända personer såsom Kungen, Silvia, Tomas Hanzon och Göran P. Det är väl ändå något? Dessutom har ju Melody Club, the Sounds mfl frivilligt besökt staden (nåja, de fick ju betalt, men det behöver vi inte tänka på). Visst, Flen är väl inte den roligaste hålan i världen, men definitivt inte den tråkigaste. Vi har ju trots allt minigolfbana. Förlåt, golfbana.
Dessutom - vi gnäller alltid om hur trist, grått och töntigt Flen är. Men ändå är staden, eller kanske omgivningarna, populära bland kända personer såsom Kungen, Silvia, Tomas Hanzon och Göran P. Det är väl ändå något? Dessutom har ju Melody Club, the Sounds mfl frivilligt besökt staden (nåja, de fick ju betalt, men det behöver vi inte tänka på). Visst, Flen är väl inte den roligaste hålan i världen, men definitivt inte den tråkigaste. Vi har ju trots allt minigolfbana. Förlåt, golfbana.
Tänk om man var en smurf.
Jag har just kommit hem från jobbet. Jag är trött. Jag gick upp halv fem i morse. Nu sitter jag här och filosoferar. Av någon anledning börjar jag tänka på ordet smurf.
Är inte ordet smurf det kanske sötaste och roligaste nånsin? Självklart bidrar figurerna som porträtterar ordet väldigt mycket till att det är gulligt. För herregud, vad är sötare än små blå figurer med pipiga röster?
Nu undrar jag - varför är smurfar just blå? Varför inte rosa eller gröna? Tyvärr får jag nog aldrig ett bra svar på den frågan. Men jag gissar på att det var ett val, helt enkelt. Smurfarna kunde ju inte vara regnbågsfärgade!
Något som är snäppet sötare än ordet smurf är "att smurfa". Det är ett uttryck som (i en mängd olika böjningar) alla smurfar kan använda när de vill, vad de än gör. Om de exempelvis måste ta sig igenom en skog, säger de inte att de ska "gå genom skogen", utan de "smurfar sig genom skogen". Tänk om man var smurf och fick säga sådär! Och ingen kan säga emot när man säger att man smurfar. För det finns ju inga bra motargument! Du kan använda det på jobbet, när chefen frågar varför du har en otillåtet lång rast. "Jag smurfar", säger du. Och vad kan chefen säga då? Ingenting! (Egentligen är detta resonemang mot logiken då chefen helt enkelt kan ge dig sparken om du vägrar att jobba, men det är en annan femma.)
Den som älskar hallonsaft och sarsapariller skulle nog vara glad om han eller hon blev smurf, eftersom det är vad smurfarna lever av. Å andra sidan skulle det vara svårt att hitta en mänsklig partner, i och med att man skulle vara blå samt endast tre äpplen hög. Ett mindre problem, kan kanske vissa tycka. Man är ju ändå smurf - supercoolt.
Heartbreak.
Det är så vackert och sorgligt och ja, vad ska man säga?
Getting tired of asking,
This is the final time,
So did I make you happy?
Because you cried an ocean,
When there's a thousand lines,
About the way you smile,
Written in my mind,
But every single word's a lie.
I never wanted everything to end this way,
But you can take the bluest sky and turn it grey.
I swore to you that I would do my best to change,
But you said it don't matter,
I'm looking at you from another point of view,
I don't know how the hell I fell in love with you,
I'd never wish for anyone to feel the way I do.
Is this a sign from Heaven,
Showing me the light?
Was this supposed to happen?
I'm better off without you,
So you can leave tonight,
And don't you dare come back and try to make things right,
'Cause I'll be ready for goodbye, yeah.
Getting tired of asking,
This is the final time,
So did I make you happy?
Because you cried an ocean,
When there's a thousand lines,
About the way you smile,
Written in my mind,
But every single word's a lie.
I never wanted everything to end this way,
But you can take the bluest sky and turn it grey.
I swore to you that I would do my best to change,
But you said it don't matter,
I'm looking at you from another point of view,
I don't know how the hell I fell in love with you,
I'd never wish for anyone to feel the way I do.
Is this a sign from Heaven,
Showing me the light?
Was this supposed to happen?
I'm better off without you,
So you can leave tonight,
And don't you dare come back and try to make things right,
'Cause I'll be ready for goodbye, yeah.
Hey yaaaah!
Jag har inte haft någon fritid på fem dagar. Jag har då exempelvis inte hunnit sitta vid datorn. Men när jag för ovanlighetens skull har tid att logga in på msn, är det inte en kotte inloggad. Var är alla människor?
Man kanske kan tro att jag har saknat att sitta vid datorn, men så är inte fallet. Visst är det trevligt att prata med sina vänner, men samtidigt har det känts bra att faktiskt ha något bättre för mig. Jag har ett liv! Nu menar jag inte att de som sitter vid sina datorer inte har något liv, utan det jag menar är att det har varit skönt att ha något att göra snarare än att sega vid datorn. Jag skulle bli så rastlös om jag bara satt där hela dagarna.
Nåja, nu ska det bli skönt med helg. Jag är så trött, men tror att jag kommer att vara ännu tröttare nästa vecka då jag jobbar 6-14.30. Jag har länge funderat på om jag är morgon- eller kvällsmänniska, något som jag alltid har funnit svårt att avgöra. Nu har jag dock kommit fram till att jag är mer kvällsmänniska än morgonmänniska, eftersom jag ofta får tvinga mig själv att stiga upp de dagar då jag måste upp tidigt. Å andra sidan har jag varit väldigt trött framåt elva på kvällarna denna vecka. Men det beror nog mycket på grund av att jag då har jobbat åtta timmar. Hmm... Haha, jag måste vara väldigt trött nu eftersom jag svamlar om konstiga saker...
Man kanske kan tro att jag har saknat att sitta vid datorn, men så är inte fallet. Visst är det trevligt att prata med sina vänner, men samtidigt har det känts bra att faktiskt ha något bättre för mig. Jag har ett liv! Nu menar jag inte att de som sitter vid sina datorer inte har något liv, utan det jag menar är att det har varit skönt att ha något att göra snarare än att sega vid datorn. Jag skulle bli så rastlös om jag bara satt där hela dagarna.
Nåja, nu ska det bli skönt med helg. Jag är så trött, men tror att jag kommer att vara ännu tröttare nästa vecka då jag jobbar 6-14.30. Jag har länge funderat på om jag är morgon- eller kvällsmänniska, något som jag alltid har funnit svårt att avgöra. Nu har jag dock kommit fram till att jag är mer kvällsmänniska än morgonmänniska, eftersom jag ofta får tvinga mig själv att stiga upp de dagar då jag måste upp tidigt. Å andra sidan har jag varit väldigt trött framåt elva på kvällarna denna vecka. Men det beror nog mycket på grund av att jag då har jobbat åtta timmar. Hmm... Haha, jag måste vara väldigt trött nu eftersom jag svamlar om konstiga saker...
I hope you are coming back 'cause I need you more than ever.
Jag sitter här, ensam, och tänker på att det är jobbdag imorgon. Tanken gör mig trött. Men det är fem veckor kvar att jobba, bara 25 dagar. Det ska jag klara av utan att ramla ihop i en liten Märd-hög.
Här sitter jag, berusad av tanken på den perfekte mannen. Är det så att det är vi som suktar och drömmer, som aldrig får det vi vill ha? Vad krävs egentligen för att man ska hitta någon där det finns ömsesidighet? Vad är det som gör en människa attraktiv och en annan inte? Varför vill man alltid ha det (men speciellt den) man inte kan få? Jag överdriver inte när jag säger att jag ofta funderar över just dessa frågor. Och inte blir man klokare eller gladare av att fundera över dem, snarare tvärtom.
Här sitter jag, berusad av tanken på den perfekte mannen. Är det så att det är vi som suktar och drömmer, som aldrig får det vi vill ha? Vad krävs egentligen för att man ska hitta någon där det finns ömsesidighet? Vad är det som gör en människa attraktiv och en annan inte? Varför vill man alltid ha det (men speciellt den) man inte kan få? Jag överdriver inte när jag säger att jag ofta funderar över just dessa frågor. Och inte blir man klokare eller gladare av att fundera över dem, snarare tvärtom.
Someday you will be loved.
You may feel alone when you're falling asleep
And everytime tears roll down your cheeks
But I know your heart belongs to someone you've yet to meet
Someday you will be loved
And everytime tears roll down your cheeks
But I know your heart belongs to someone you've yet to meet
Someday you will be loved
Tack!
Tack AnnG för dina visdomsord, för att du alltid finns där. <3 Jag mår bättre nu än jag gjort på länge. Det känns som att jag ser allt klarare på något vis. :)
Och Sara, tack för dina fina ord. Du anar inte vad det betydde för mig. <3
Det är nästan så att jag vill radera det förra inlägget. Det är så dystert. Och just nu är jag inte så dyster!
Jag är trött.
Och jag är inte bara trött på grund av den knappa sömnen och de totalt ca 42 arbetstimmarna denna vecka. Jag är trött i största allmänhet.
Jag har väldigt lätt att irritera mig på andra, och har ibland svårt att glädjas med andra (detta gäller endast dem som får något de inte förtjänar!). Jag kan bli arg när någon gnäller. Dessa egenskaper är något jag avskyr hos mig själv. De talar emot den omtänksamma person jag strävar efter att vara, och jag hoppas och ber om att jag kommer att växa ifrån det.
Men när jag sedan tänker på detta beteende inser jag att anledningen till min irritation är att jag inte vet hur jag ska hantera en situation där någon är ledsen. Jag är rädd för sådana situationer. Jag vill inte att någon jag bryr mig om ska vara ledsen.
Just nu känner jag mig väldigt trött på människor som gnäller om sina egna problem och som bara låtsas att de bryr sig om andra. Jag tycker ibland synd om mig själv, men samtidigt har jag alltid denna tanke i huvudet: "Det finns de som har det värre, du borde vara glad över det du har!"
Jag förstår att det är jobbigt att läsa mina pessimistiska inlägg om hur arg eller ledsen jag är. Men ibland känner jag mig nedvärderad. (Det är ganska lätt att trycka ner mig eftersom jag ofta tar åt mig, även om jag egentligen vet att någon skämtar.) Samtidigt tycker jag synd om den som nedvärderar någon annan, eftersom detta är ett tecken på att personen bara kan inse sitt eget värde genom att trycka ner andra.
Nej, nu ska jag sluta prata om mina problem. Som sagt har jag ingen rätt att gnälla. Det jag egentligen försökte komma fram till med detta osammanhängande inlägg, är att jag är trött på att få allt kastat tillbaka i ansiktet. Jag har nått en punkt då jag verkligen inte orkar mer... Ni förstår antagligen inte vad jag syftar på, men ni får ursäkta mig - jag är väldigt trött, vilket hör ihop med det som står i den första meningen.
Förresten, vill tillägga att jag är rädd. Jag har insett att jag har tagit studenten - jag är vuxen. Jag kommer inte att komma tillbaka till skolan i höst. Vad ska jag göra med mitt liv? Jag har panik. Men nu ska jag försöka lugna mig, lägga ifrån mig min laptop och krypa upp i soffhörnet och läsa.
Jag har väldigt lätt att irritera mig på andra, och har ibland svårt att glädjas med andra (detta gäller endast dem som får något de inte förtjänar!). Jag kan bli arg när någon gnäller. Dessa egenskaper är något jag avskyr hos mig själv. De talar emot den omtänksamma person jag strävar efter att vara, och jag hoppas och ber om att jag kommer att växa ifrån det.
Men när jag sedan tänker på detta beteende inser jag att anledningen till min irritation är att jag inte vet hur jag ska hantera en situation där någon är ledsen. Jag är rädd för sådana situationer. Jag vill inte att någon jag bryr mig om ska vara ledsen.
Just nu känner jag mig väldigt trött på människor som gnäller om sina egna problem och som bara låtsas att de bryr sig om andra. Jag tycker ibland synd om mig själv, men samtidigt har jag alltid denna tanke i huvudet: "Det finns de som har det värre, du borde vara glad över det du har!"
Jag förstår att det är jobbigt att läsa mina pessimistiska inlägg om hur arg eller ledsen jag är. Men ibland känner jag mig nedvärderad. (Det är ganska lätt att trycka ner mig eftersom jag ofta tar åt mig, även om jag egentligen vet att någon skämtar.) Samtidigt tycker jag synd om den som nedvärderar någon annan, eftersom detta är ett tecken på att personen bara kan inse sitt eget värde genom att trycka ner andra.
Nej, nu ska jag sluta prata om mina problem. Som sagt har jag ingen rätt att gnälla. Det jag egentligen försökte komma fram till med detta osammanhängande inlägg, är att jag är trött på att få allt kastat tillbaka i ansiktet. Jag har nått en punkt då jag verkligen inte orkar mer... Ni förstår antagligen inte vad jag syftar på, men ni får ursäkta mig - jag är väldigt trött, vilket hör ihop med det som står i den första meningen.
Förresten, vill tillägga att jag är rädd. Jag har insett att jag har tagit studenten - jag är vuxen. Jag kommer inte att komma tillbaka till skolan i höst. Vad ska jag göra med mitt liv? Jag har panik. Men nu ska jag försöka lugna mig, lägga ifrån mig min laptop och krypa upp i soffhörnet och läsa.
Så går det.
Jag har tydliga tecken på arbetsskador. Inte nog med blåmärket som jag har berättat om för alla som ville höra (och även för de som hellre avstod) - just nu känns det som att jag har öronproppar i mina öron.
Dessutom kommer jag att drömma mardrömmar om päronsplitt:
"Päronsplitt i rött papper. Päronsplitt som glider förbi på rullband. Päronsplitt som man måste lägga rakt så att det inte blir fel i maskinen. Men se upp, där kommer en dubbel! Fort, ta bort den! Annars blir det kaos. Och där borta har en glass fastnat i början av rullbandet, vilket orsakar att alla glassar lägger sig på sidan. Paniiiiiik! Och nu piper det i Vortex-maskinen. Aj då... Mer kaos. Och mer päronsplitt som flyger förbi."
Haha, jag är psykiskt störd. Och jag gillar't!
Helt underbart.
Igår såg jag Narnia: Prins Caspian, som var jättebra. Det som berörde mig mest var slutet, detta mycket tack vare avslutningslåten. Den var underbar! Jag var som förtrollad, rörd till tårar. Det har jag inte varit sedan avsluten av Titanic (My heart will go on) och Sagan om Konungens återkomst (Into the west).
Idag tog jag reda på att låten heter Call, och sjungs av ingen mindre än en av mina favoritsångerskor, Regina Spektor. Jag kände igen rösten, men hur kunde jag missa att det var hon som sjöng?
Hur som helst, här är den, för er alla att njuta av. Helt fantastiskt fin, eller vad tycker ni?
Idag tog jag reda på att låten heter Call, och sjungs av ingen mindre än en av mina favoritsångerskor, Regina Spektor. Jag kände igen rösten, men hur kunde jag missa att det var hon som sjöng?
Hur som helst, här är den, för er alla att njuta av. Helt fantastiskt fin, eller vad tycker ni?
