Jag saknar lilla Madde.

Jag saknar allt det fina från förr. Och mycket av det jag har nu, önskar jag kunde försvinna. Särskilt allt onödigt tankearbete. För jag är verkligen expert på att överanalysera allt. Förr i tiden ältade jag inte.

Jag måste vara väldigt omogen. För just nu känner jag mig lite ynklig. Jag vill inte vara vuxen. Jag vill vara lilla 10-åriga Madde som mamma och pappa tar hand om. Som mamma och pappa tröstar. En liten Madde utan jobbiga tankar och problem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0