Man vill vara älskad och man vill veta att man är älskad. Det finns stunder då jag längtar så mycket efter bekräftelse att jag får för mig att ingen tycker om mig. Men jag vet ju att det finns människor som gillar mig. Älskar mig. Och faktum är nog att om alla gick runt och sa jagälskardig precis hela tiden skulle orden förlora sin kraft. Och då hör jag det hellre mer sällan så att det verkligen känns.

Och sen verkar det ju som att nya känslor får mig att fly. Men det är en annan historia. Godnatt.

Ibland önskar jag att ingen av de personer som läser min blogg visste vem jag var. Då kunde jag skryta om mitt lyckliga liv som trebarnsmor, med en framgångsrik idrottsman till make och ett jobb som filmproducent. Fasen så fina barn jag har! Och snygg är han, min man.

Lite bra känns det ändå att jag inte är där än. På den fullkomligt lyckliga platsen. Förmodligen blir mitt liv inte alls sådär flärdigt. Och jag tror dessutom att mindre flärd ger större lycka. Ett liv i rampljuset är nog inte så romantiskt som man ibland får för sig att det är. Men alla vill vi bli beundrade. Omtyckta. Älskade.

Såhär på natten inser jag att mitt liv egentligen inte är så värst mycket mer grått än andras. Jag är där jag ska vara. Och jag väntar på något fint. Vad det än må vara.

Winter Winds med Mumford & Sons

And my head told my heart
"Let love grow"
But my heart told my head
"This time no
This time no"

Folkmusik har alltid legat mig varmt om hjärtat. Denna låt är helt enkelt underbar. Och videon, se den.

Banana Pancakes med Jack Johnson

We could close the curtains
pretend like there's no world outside
And we could pretend that all the time

Mysig liten lovesong. Makes me happy. Need I say more?

Closer to love med Mat Kearney

If every building falls
and all the stars fade
we'll still be singing this song
The one they can't take away

Den är så fin, och påminner mycket om OneRepublic som jag kärade ner mig ordentligt i under en period.

Eet med Regina Spektor

It's like forgetting the words to your favorite song
You can't believe it
you were always singing along
It was so easy and the words so sweet

Rösten! Och liksom typ musiken och liksom typ... allt!

Fireflies med Owl City

To ten million fireflies
I'm weird 'cause I hate goodbyes
I got misty eyes as they said farewell

Ofta har jag svårt för röster som denna, men musiken är så härlig. Visst är verserna lite sega, men i refrängen exploderar den. Det känns i hela kroppen och man kan flyta bort på melodin.

Haven't met you yet med Michael Bublé

Wherever you are
whenever it's right
you'll come out of nowhere
and into my life

And I know that we can be so amazing
and baby your love is gonna change me
And now I can see every possibility

Kanske den finaste rösten som finns. Detta är min pepp-låt som jag lyssnar på när jag mår dåligt. Den inger hopp hos en ensam liten tjej.

Heartbreak Warfare med John Mayer

Drop his name
Push it in and twist the knife again
Watch my face
As I pretend to feel no pain

En underbar låt från underbare John Mayer's senaste album. Det finns flera låtar med Mayer som jag älskar och om ni inte har lyssnat så mycket på honom förr kan ni börja med denna. Han är så bra på att förmedla smärtan. Egentligen är det kanske inte så positivt. Men fint.

I hope that I don't fall in love with you med Tom Waits

Well the music plays and you display your heart for me to see,
I had a beer and now I hear you calling out for me
And I hope that I don't fall in love with you.

Fantastisk titel! Och låten är akustisk och Waits har en sådan underbar röst.

Detta får vara nog för nu. Om det uppskattas kan jag kanske lägga upp fler senare. Hejpa!

En tår. En till. Många.

Det finns alltid något jag kan vara arg över. När jag kommer hem finns det där. Jag menar inte nödvändigtvis bokstavligt. Men allra värst är det när jag sitter för mig själv och filosoferar. Och det gör jag ofta.

Just nu är jag mest arg över att det känns som att folk inte tycker att man ska få vara arg. Vem har bestämt, och vem har rätt att bestämma, att man måste vandra genom livet och älska allt man ser? Jag avskyr till exempel hur människor behandlar varandra, djuren och miljön. Så fort jag tänker på det blir jag så ofantligt trött. Jag undrar verkligen hur jag ska kunna vara glad hela tiden och vara nöjd med livet när det pågår så mycket vidrigt runtomkring.

Det är jobbigt när folk försöker vända mina åsikter. Och jag kan inte, jag orkar inte, vara glad för någon annans skull. Jag kan inte vara någon annan än den jag är. Jag är ledsen om det är jobbigt för min familj och mina vänner. Jag tror att jag har kommit fram till att detta är jag, denna ofta bittra Madeleine, och jag hoppas att det duger.

I want to change the world
instead I sleep.

Höll mitt nyårstal och vandrade sedan runt tolv mot centrum med Tilda och Julia. Besvikelse, ty Boutique Eden hade inte alls några roliga hårprodukter. Tacka vet jag Systembolaget! Köpte ett ekologiskt rödvin som jag ska hälla i mig ikväll medan jag hejar på Sverige. Höll på att dö av hunger. Tog bussen hem. Kokade nudlar. Somnade på soffan. Vaknade för tjugo minuter sedan. Känner mig en aning värdelös. Måste diska. Sitter hellre kvar i soffan. Måste diska. Gör det snart.

Lyssna gärna på Keep Breathing med Ingrid Michaelson. Den är en av de finaste.

Om du går vidare gör jag det också. Jag tänker inte sitta här ensam.

Ja, jag är trött och tråkig ibland. Förstår inte hur man kan vara glad och hurtig hela tiden. Jag skulle explodera.

...men jag insåg först nu att jag är frälst av Håkan Hellström. Det är så mycket Sverige och sommar för mig. Så fint.

Vad underligt det är egentligen, att vara någon. Att vara en person. Att vara jag. Man tror att man känner sig själv bättre än vad någon annan kan göra. Ingen annan kan ju veta vad som pågår i ditt huvud. Ibland vet dock inte ens du själv. Ibland är du så förskräckligt förvirrad. Och du vet heller inte vad andra ser när de ser på dig eller vad de tänker när de tänker på dig. Det är det fula med att vara någon. Men när det kommer till kritan är man nog hellre någon än ingen. Och fy vad jobbigt om man var alla.

You're young until you're not.

En del av att älska någon annan
är att lära sig att älska sig själv.

Kanske ska man ha lärt sig att älska sig själv redan innan man börjar älska någon annan. Kanske är det lättare då. Kanske kan man inte älska någon annan innan man har lärt sig att älska sig själv. Det är sådant jag tänker på i duschen.

När jag ser på mina föräldrar vet jag att det finns hopp. Usch vad klyschigt det låter. Men det är sant! Pappa älskar mamma precis som hon är. Någon som älskar mig trots att jag verkligen slarvar med att raka benen (jag hatar mina ben - de vill aldrig hålla sig lena och fina ens en hel dag) och gärna latar mig mer än jag borde (ligga på soffan och titta på film <3). Ja, någon som älskar mig trots (eller kanske snarare på grund av) allt som är jag - en sådan man ska det väl inte vara så förbannat svårt att hitta? Ha!

Jag lade mitt hår i en mittbena för första gången på länge. Imorgon ska jag kanske möblera om i mitt sovrum. Möblera om i mitt liv.

Augustinus kristna retorik på en starkt lysande dataskärm. Huvudvärk. Yrsel. Trötthet. Gör det ont att hoppa från tredje våningen? Jag kanske mår lite dåligt just nu.

Men jag vågade. JAG VÅGADE. Och därför mår jag ändå ganska bra just nu.

Jag förstår ingenting.

Jag oroar mig. Jag oroar mig så fruktansvärt.

Men så kan jag få infall av sanity och tänka att det faktiskt brukar ordna sig.

Hur länge kommer detta tankesätt bo kvar i mig denna gång?

Men om det inte är det, gör det nog inte så mycket. Då vet jag att det inte var menat. Att jag väntar på något annat, helt enkelt.

Jag såg precis I skuggan av värmen igen. Om ni inte har sett den - sen den. Väldigt jobbig, men det är ju det som är så bra. Filmer som berör är de bästa.

Vad är det som pågår? Yrsel, illamående och trötthet i flera dagar. Visst, igår var jag lite bakfull också. Men när är det dags att bli orolig på riktigt?

Nu ska jag stänga av min pärla. Gatsby väntar.

Om en knäpp del av mig fick välja skulle allt vara precis som i mina konstiga drömmar. Och då skulle vissa personer vara precis som jag ibland drömmer att de är, och de skulle älska mig.

Om jag fick välja, kanske jag skulle välja dig. Och allt skulle vara såhär, som denna mix av olika drömmar om samma person:

World of its own på repeat. Det är alltid sommar. Jag har sett dig så länge och jag trodde att det bara var jag som såg. Men du ser också. Du ser mig. Du tar min hand och jag vet att du aldrig kommer släppa den. Du pussar min panna och jag drunknar i din gråa hood-tröja och jag andas in din parfym, den som är du. Du älskar mig mer än de underbara cheeseburgarna vi äter. Du älskar mig trots att jag är kort och ser ut att vara fjorton år. Du älskar mig trots att jag ständigt repeterar att du inte borde älska någon som är kort och ser ut att vara fjorton år.

Jag vet att det är så otroligt dumt att klamra sig fast vid en massa nattliga fantasier. När man vaknar vet man att det inte är på riktigt och det gör ont. Och man blir ännu mer ledsen för att det gör ont över en sådan sak som att en dröm om en person man aldrig träffat inte är sann. Någon gång måste man växa upp, mogna. Men jag är rädd att jag alltid kommer vara lite såhär. En drömmare som älskar sina drömmar. Som samtidigt hatar dem för att de inte är sanna och som hatar dem för att hon egentligen inte vill önska att de var sanna.