Om en knäpp del av mig fick välja skulle allt vara precis som i mina konstiga drömmar. Och då skulle vissa personer vara precis som jag ibland drömmer att de är, och de skulle älska mig.

Om jag fick välja, kanske jag skulle välja dig. Och allt skulle vara såhär, som denna mix av olika drömmar om samma person:

World of its own på repeat. Det är alltid sommar. Jag har sett dig så länge och jag trodde att det bara var jag som såg. Men du ser också. Du ser mig. Du tar min hand och jag vet att du aldrig kommer släppa den. Du pussar min panna och jag drunknar i din gråa hood-tröja och jag andas in din parfym, den som är du. Du älskar mig mer än de underbara cheeseburgarna vi äter. Du älskar mig trots att jag är kort och ser ut att vara fjorton år. Du älskar mig trots att jag ständigt repeterar att du inte borde älska någon som är kort och ser ut att vara fjorton år.

Jag vet att det är så otroligt dumt att klamra sig fast vid en massa nattliga fantasier. När man vaknar vet man att det inte är på riktigt och det gör ont. Och man blir ännu mer ledsen för att det gör ont över en sådan sak som att en dröm om en person man aldrig träffat inte är sann. Någon gång måste man växa upp, mogna. Men jag är rädd att jag alltid kommer vara lite såhär. En drömmare som älskar sina drömmar. Som samtidigt hatar dem för att de inte är sanna och som hatar dem för att hon egentligen inte vill önska att de var sanna.