Mm det var ju ett tag sedan jag skrev sist. Internet används nuförtiden mest till facebookzappande och fnissande åt getter som står på saker.

Är i Flen igen efter nästan en vecka i Uppsala-lala. Midsommaraftonskvällen spenderades på taket till mitt Flogstahus när det grillades och sedan i mitt korridorsrum där det spelades "Neger och president" och lektes "Kategori"-leken. Påföljande natten var både knasig (början) och fin (resten). Vaknade superbakis och blev ompysslad på allra bästa sätt. Åt mat hos hans pappa (japp, jag har nu mött en av föräldrarna) som grillade typ 50 stora köttbitar. Jag skämtar inte. Och på det en korv med bröd till förrätt och en stor bit daimchokladtårta till efterrätt. Mätt blev jag, och mindre bakis.

Har mest väntat på att få umgås med honom varje dag sen dess. Alltså, det fick jag såklart göra. Men jag hade noll aktiviteter för mig när han hade viktigheter för sig, så vänta var min grej, så att säga. Lite sol umgicks jag med också.

Igår var det tänkt att jag, han och hans bror skulle gå ut på Bryggan på Snerikes men det slutade istället med att vi tittade på "Vem vet mest", youtubevideor och svarade på kluriga triviafrågor på Vetgirig.

Träffade Amanda i Stockholm en stund idag. Det var himlans trivsamt och mysigt och så. Vi satt på olika bänkar lite här och var vid vattnet. Det var för varmt för att sitta på vissa ställen, märkte vi. Jag varnade henne för att hon hade bränt sig. Väl hemma i Flen märkte jag att "Nämen, det har ju jag också gjort" och nu sitter jag här med en röd arm med tillhörande vit axel där t-shirten skyddade, en röd kind/sida av näsan, en röd bröstkorg, en brun panna (success, hela pannan och inte bara halva!), en obeskrivlig trötthet och en viss känsla av solsting. Känner mig inte jättesnygg. Vatten och (skönhets-?) sömn, tack!

Idag har jag slöpluggat. Små bebissteg i denna sommarkurs. Börjar komma närmare ämnen att skriva om i alla fall; en karaktärsanalys av Madicken samt en analys av hur Lindgren skildrar ensamheten i sina verk, det tror jag att det blir om det fortsätter att kännas okej. Verkar det bra?

Imorgon ska jag till Eskilstuna och kika lite kläder inför midsommar tillsammans med Jessica och mamma. Sen ska jag träffa Johanna. Det var så längesen vi umgicks, hon och jag. Det känns i hjärtat.

Nä, vad jag inte gillar hur saknaden tuggar på mitt inre.

Soffan i Flen. Ser på tv med syster + respektive. De kysser varandra och myser och jag har inte tyckt det varit såhär jobbigt förr. Ja, jag är nog lite svartsjuk. Ja, jag önskar han var här hos mig nu så att jag också fick vara nära den jag tycker om. Att jag ska vara så needy! Hoppas det beror mestadels på att det här fortfarande är nytt för mig. Nä om jag skulle gå och lägga mig...

Jag åker till Flen framåt kvällen. Vi sa hejdå för en stund sedan. Vill inte vara needy men gnydde ändå som ett litet barn för jag vet att jag kommer sakna honom så mycket. Att sova ensam - att inte vara med honom - har blivit nästan det värsta jag vet. Känner för att fälla en och annan tår; har aldrig velat vara på två platser samtidigt såsom jag vill vara det nu. Tur att det sista jag sa till honom gav mig hans största, finaste leende till svar. Det gör det hela lite lättare. Men bara lite.

Flyttar i juli. Ska bo med Tilda. Det kommer bli så fint. Och kanske flyttar han till denna sida av stan dessutom. Jag håller tummarna. Nu måste jag fortsätta packa. Att det ska vara så svårt. Och det känns alltid som att man glömt något. Nåväl, jag har jordgubbar som tröst.

Idag lyckades jag äntligen komma in på First Class som vi ska använda under sommarkursen. Är lite förvirrad. Ska vi läsa +2500 sidor? Aldrig att jag orkar det! Tre uppgifter ska vi i alla fall skriva, så mycket har jag förstått. Men om jag då väljer att låna/köpa de böcker i litteraturlistan som är relevanta för det jag ska skriva och lånar ytterligare sådant som jag behöver för att sedan referera till alla dem, räcker inte det?

Nu vill jag gärna ha tips på vilken av Astrid Lindgrens karaktärer jag ska analysera i min hemtentamen samt vad jag ska ha för ämne på mitt paper. De tycker att man ska koncentrera sig på verk som man inte är så bekant med sedan tidigare. Men för min del skapar detta mest ännu mer förvirring och, framför allt, beslutsångest. Ett par ämnesförslag till papern tycker jag verkar intressanta: dödsångestmotivet i Bröderna Lejonhjärta samt en analys av Emils pappa Anton. I övrigt tycker jag mycket om Pippi, Vi på Saltkråkan, Ronja och så vidare men i ärlighetens namn har jag inte läst så fasligt många böcker utan mestadels sett filmer. Det finns så oerhört mycket att välja bland. Jag uppskattar därför alla slags tips oerhört mycket!

Är i Uppsala för tillfället. Sitter uppe sent. Det är inte lätt att somna ensam.

Har tappat bort mina röda, hjärtformade solglasögon som låg i det blommiga och alldeles nya fodralet. Kan inte minnas när jag bar runt på dem sist och i det ligger den största delen av förvirringen. Hatar att tappa bort saker, men mest hatar jag att jag får sådan ångest över att mista materiella ting. Kanske sörjer jag just för att solisarna betyder nåt (London) för mig och för att jag inte lär få tag på likadana igen. Och nu måste jag ju leta ett nytt fodral. Bäver...

Nåväl. Var i Flen i några dagar. Det gick precis som jag hoppades och därmed inte alls som jag oroade mig över att det skulle bli. Att presentera pojkvän för familj och vänner alltså. Det verkar som att man gillar varandra hit och dit. Jag är nöjd, förutom att han inte fick träffa Maria och hennes kids. Och det viktigaste är ju när det kommer till kritan inte att alla ska komma superbra överens (vilket jag i och för sig tyckte mig se att man gör) utan att det inte bara är jag som ser vilken fin människa han är och hur bra han är för mig.

Joel var hur glad och söt som helst i måndags när han var i centrum för uppmärksamheten och fick ett litet trumset av sina föräldrar i present. EM-kvalet i tisdags förvandlades till en riktig målfest och därefter skjutsades jag till Gärdet och Amanda. Hon är så mysig. På onsdag förmiddag promenerade vi till Djurgården och sedan mötte vi Josefin. Hon är också mysig. Vi hade därefter mysigt i Amandas korridorskök innan det var dags för oss att gå skilda vägar. Jag mötte upp hungriga vänner från Flen och därefter anslöt vi oss till gänget från Uppsala. 

Och så bar det av på kryssning. Det första som hände i min grabbhytt (det vill säga den jag delade med bröderna samt Jacob) var att Jacob serverade rödvin. Skål. Det köptes billig alkohol i tax freen. Därefter bar det lite utför för vissa. Det är tydligt att ens mindre matchande sidor tenderar att överdrivas när man blir riktigt full. Någon ("den ständigt oroliga själen") blev nämligen rädd att någon annan började bli mindre kär och kände sig lite övergiven. Ibland är man så larvig när man är full. Någon annan skuttade runt, busade och tyckte att någon lekte mamma när denne bara försökte visa att man bryr sig. Den första skrek lite på en tredje någon (som ju inte var roten till upprördheten) bara för att få utlopp för lite känslor.

Dagen efter var det bakfylla för egentligen mest de fyra i vår grabbhytt, och i synnerhet för de två Någons. Men som tur var möttes den första någon, som skrek där på slutet av festnatten, av förståelse hos den tredje någon, medan den andra någon var väldigt bakfyllemysig. 

I det stora hela var det ändå en rolig resa och det var egentligen bara slutet på festnatten som hade kunnat vara bättre...och kanske bakfylleförmiddagen som följde på detta. Det är inte roligt att vara riktigt sådär full - för min del blir det i alla fall så vid dessa tillfällen att mitt tankesätt är hur korkat som helst.

Jag antar att jag är orolig för att det är så nytt och jag fortfarande inte har fattat att han vill vara med mig. Det skulle vara så lätt att trampa på och krossa mig. Med tiden lär sig kanske även fylle-jag att åtminstone försöka undantrycka oroliga tankar för att istället bli mer säker på framför allt sig själv (där ligger nog nämligen det mesta av problemet) men också på att han inte tycker mindre om henne bara för att han inte fokuserar på henne under en festkväll. I nuläget vet jag att fylle-jag verkligen inte lyssnar när fina vänner (Tilda) säger precis rätt saker, som dessutom är sanningen. Kanske har jag lärt mig nånting av det här.

Jaha ja. Imorgon bär det av hem till Flen för att presentera en pojkvän för familjen för allra första gången. Jag är egentligen inte orolig över annat än hur jag själv kommer bete mig. Det är en främmande situation för mig medan alla andra har gått igenom detta förr. Blir jag generad lär det inte vara någon annans fel. Och jag är ganska säker på att alla kommer tycka om honom. "Hur kan man inte göra det?", tänker jag spontant. Det kommer nog bli bra det här.

Förutom att hjälpa honom att tentaplugga ska jag försöka umgås lite med mina vänner imorgon kväll. På måndag är det som jag redan nämnt dop/trädgårdsfest för Joel, på tisdag startar sommarkursen och då är det även EM-kvalmatchen på Råsunda. Slutligen kryssningen på onsdag, vilken vi plötsligt blir 12 personer som åker på. Lär bli superkul!

Just nu sitter jag här med en känsla av att jag har försakat mitt skolarbete, trots att jag inte har något sådant kvar för denna termin. Ska kanske spela lite the Sims för att fira min frihet? Var ett tag sedan jag spelade. Får se om min dator klarar det bara...

Det har ofta hänt att jag nynnat på en låt för att sedan sätta på radion och höra just den låten spelas. Och jag kan ha mobilen på avstånd en hel dag för att sedan ta tag i den och precis därefter få ett sms. Jag kan tycka synd om mig själv och önska mig bekräftelse och så skriver någon precis det jag behöver höra i ett sms.

Häromdagen hände dock det konstigaste hittills (okej, jag vet att jag överdriver men det var verkligen konstigt): cyklade ganska sent på kvällen med ivriga tramp mot Gränby, kom efter en stund att tänka på maj månad och vad den och han har gjort med mig och jag var så fjärilsglad; lyssnade på musik och medan jag närmade mig en korsning hann jag tänka att "om en polis stoppar mig och säger att 'hörlurar är farligt för du är inte tillräckligt uppmärksam' skulle jag med enkelhet protestera för jag har jättekoll på världen runtomkring" för att sedan möta henne, ja hon som han lämnade för mig. Som tur är upptäckte jag det precis när vi passerat varandra, och det på ganska stort avstånd dessutom - men allt detta stör mig ändå på flera sätt: Jag var sekunderna innan så glad och tänkte på honom. Är det här någon slags...karma? Och sedan det där med att jag just tänkt att jag är världsbäst på att vara uppmärksam, typ. Och så var jag inte ens det. Ha!

Det där var bara en av alla knäppa saker jag tänker på. Jag tänker verkligen på tok för mycket och är rädd att det till slut ska förstöra allt bra i mitt liv.

Nåväl. Idag (ser man på klockan är "idag" snarare "igår") fick jag sommarlov. Så. Skönt. Och märkligt på nåt vis. Jag är inte riktigt beredd. När blev det sommar på riktigt? Inombords har det liksom varit sommar och lov ganska länge nu. Det är ju ännu bättre än det faktiska sommarlovet...faktiskt.

Nä nu ska jag fortsätta tycka synd om mig själv som tvingas sova ensam ännu en natt. Det är inte lätt när man har vant sig vid någons lugna andetag och mysiga värme.