såg nyss att en kille skrivit att man vet att man har tråkigt när man tittar på damfotboll, och jag antar det var seriöst menat. hittills är det bara killar som håller med, vad jag kan se. och. jag. blir. så. trött. det är ju slentrianmässiga attityder som denna som kommer leda till att damfotboll fortsätter vara milslångt mindre populärt än herrfotboll. och jag vet även tjejer som tycker att herrfotbollen är värd allt intresse, vilket inte direkt hjälper damfotbollens situation. visst är det färre lag som tävlar inom damfotbollen, visst måste kvaliteten överlag bli bättre - men hur ska det någonsin kunna ske en utveckling om allmänheten tänker såhär? för mig spelar det ingen roll om det är män eller kvinnor som tävlar; jag följer det med samma intresse. kvinnor som är framstående inom idrott förtjänar minst lika mycket respekt och beundran som män. 

något annat som jag stör mig på är människor som tittar på sport mest av den anledningen att man tycker att den ena eller den andra är attraktiv. minns att jag en gång för några år sedan hörde en tjej säga att det inte spelar någon roll att markus rosenberg gjorde en dålig match "för han är ju så himla snygg". gah, ytligheten! det kändes riktigt trist att höra för någon som faktiskt är genuint intresserad av sporten och spelet.

men nu ska jag sluta vara upprörd. idag vann sara algotsson ostholt och hennes wega ett os-silver i fälttävlan - en sport där män och kvinnor tävlar med och mot varandra på samma villkor. det var sjukt spännande, och så himla bra gjort! fin insats av svenska laget som helhet, och äntligen något positivt för sverige i detta os.

(ps. "Damfotboll är ungefär lika intressant som dressyr". orkar inte. det är sådan dagisnivå på sånt där tänkande, typ "kalle är dum" "jaha varför tycker du det?" "nä jag vet inte..."; ingen reflektion kring vad det beror på att man tycker så, ingen önskan om att det SKA bli lika kul att se damfotboll som herrfotboll, ingen tanke kring vad som behöver göras.)

fingrarna stinker vitlök sedan middagstillagningen. hur många gånger jag än tvättar händerna vill de inte sluta osa. som att löksaften letat sig långt, långt ner i huden. OS förstör mitt liv, och med det menar jag att jag knappt fått något plugg gjort idag eftersom det funnits en massa sport att följa. misstänker att det kommer fortsätta såhär de närmsta veckorna men jag får väl ta mig i kragen och skriva ändå. om bara motivationen kunde infinna sig! jag ska försöka tänka på att jag får några pluggfria veckor i augusti. men då kommer min pojkvän fortfarande jobba varannan vecka så vi kommer inte hinna ses mer bara för att jag blir ledig. se, jag lyckas alltid vända något positivt till regntunga ångestmoln.

ska nog börja avsluta varje dag med att tänka på vad som varit fint med den. positivt idag: maten jag lagade blev jättegod, sverige vann mot tunisien, jag har choklad som väntar på att ätas upp, jag har en plan för vad jag ska skriva i uppsatsen trots att bara två sidor blivit skrivna hittills, det har varit ganska fint väder, jag har ringt ett samtal och snuddat vid ett ämne som ger mig fjärilar i magen.

sitter i soffan med ett glas apelsinsaft, mätt och belåten tack vare den ovanliga energin att laga ordentlig mat som infann sig för nån timme sedan. makaroner och tomatsås med roliga ingredienser. en lättsam hollywoodkomedi visas på teven. min hud doftar svagt av solkräm och näsan och armarna har idag fått ännu ett gäng fräknar (jag älskar fräknar!). den ena uppgiften i harry-kursen är snart mer eller mindre färdig och det hade känts så himla skönt om det inte vore så att jag har den största uppgiften kvar att skriva. men lite duktig kan jag väl erkänna att jag varit de senaste dagarna...

snart börjar olympiska spelen och just idag när jag kollade igenom tävlingsschemat påmindes jag om hur mycket jag älskar sånt här. kan knappt beskriva den barnsliga lycka jag känner inför att se på sport. vid sådana här tillfällen är det dessutom hur mycket olika grejer som helst varje dag i flera veckor. åååh, himmelriket.

vet inte om det är nyttigt eller destruktivt för mig att vara ensam. jag har blivit så beroende av någon annan att det känns bra att få lite egentid max en dag; därefter känns det som att vara fängslad tillsammans med sina egna dumma tankar. jag håller mig sysselsatt med sommarkurs och pussel och vänner-marathon och solig sommarluft, men ibland hjälper det inte. 

och sen det där med hur jag känner inför att kim är borta ungefär varannan vecka. jag vet att många par är isär betydligt mer, men jag kan bara utgå från mig själv och jag känner verkligen... det här är inget för mig. men så kan jag plötsligt överraska mig själv med att hantera det bra - som idag till exempel. vi sa hej då och jag var inte bitter på världen på samma sätt som jag brukar vara. kanske berodde det på att jag inte somnade ledsen igår utan trygg och varm, och när jag vaknade på morgonen kunde jag leva för stunden i vetskapen om att han faktiskt var där just då. hoppas jag fortsätter ta vara på ögonblick istället för att älta dåtid eller oroa mig för framtiden.

idag störtade en fågel rakt in i vardagsrummets fönsterruta. jag blev livrädd och tänkte för en sekund att någon kastat en snöboll på rutan, men insåg sen... ja, fel årstid. en liten tuss fjädrar sitter fortfarande kvar. som tur är såg jag fågeln flyga iväg efter olyckan och sätta sig i ett buskage. och när jag en stund senare tittade ut på balkongen satt samma fågel på balkongräcket! det måste ha varit den, för den såg väldigt tilltufsad ut. vi stirrade på varandra en längre stund innan den flög iväg. ganska fint på nåt vis - som om fågeln visste att jag hade oroat mig för den och sen kom tillbaka för att visa att den var okej. haha vad töntig jag känner mig! det är nog mer troligt att fågeln tror att jag har stulit dess lägenhet, eller nåt.

aj aj aj MYGGBETT. i lördags fick jag minst 47 stycken på benen och resten har jag inte orkat räkna. jag kliar snart sönder kroppen. varför älskar myggen just mig?

är det bara jag som inte vet vad jag vill jobba med i framtiden? är jag för kräsen som inte söker vilket jobb som helst? jag känner ju att jag vill trivas med allt jag gör, men kanske sätter jag krokben för mig själv på nåt vis genom att tänka så... gjorde jag fel som valde bort master i bibliotek- och informationsvetenskap eller arkivvetenskap till hösten? känner mig så stressad över att jag måste bli något. men jag känner inte hundraprocentigt för någon av dessa masterutbildningar, så då ska man väl inte läsa någon av dem heller? som det ser ut nu planerar jag att läsa engelska B i höst, och engelska C i vår. ännu en c-uppsats alltså! men jag är rädd att jag är trött på att plugga; att det trots mitt stora intresse för engelska inte ska kännas värt det utan bara kännas som att jag pluggar för att jag inte vet vad jag ska göra annars. å andra sidan kan jag tänka att om jag läser engelska det närmsta året kan jag i framtiden läsa till facköversättare. eller arkivarie eller bibliotekarie. eller läsa master i engelska och kanske bli forskare (fast nääää?). om jag nu vill syssla med sånt. baaaaah!

igår kväll, efter trevligt sällskapsspelsumgänge med josefine, johanna och kim, satt jag i köket med pappa och diskuterade en massa viktiga saker. fick bland annat höra om hur han för tjugo år sedan hade kunnat råka riktigt illa ut. på sin systers 40-årsfest gjorde alkoholen honom lite för djärv när han upptäckte att en annan gäst var nynazist. pappa blev arg och undrade hur någon med sådana åsikter kan leva med sig själv. mannen sa vid ett tillfälle "om det inte var din syster som fyllde år skulle jag slå ihjäl dig". visst är det dumt att ge sig in i en diskussion med en sådan människa - man bör nog säga "jag vill inte diskutera det här med dig" när man upptäcker vad personen står för - men jag kan inte låta bli att vara stolt över att pappa vågade ifrågasätta någon med sådan snedvriden syn på världen. och det är lite lustigt att den där killen ansåg att han behövde ta till våld mot någon som tyckte annorlunda. det liksom bekräftar den bild man har av främlingsfientliga människor.

idag har jag omväxlande pluggat, solat och skrattat åt mina söta föräldrar. resten av kvällen ägnas åt plugg, skulle jag tro. kanske lite kortspel med mor och far. imorgon ska jag till stockholm för att umgås med amanda. hoppas på second hand-fynd, god mat, skratt och sol. på fredag ska jag och föräldrarna eventuellt till mariefred OCH sen, enligt vad jag kan utläsa från hans senaste sms, kommer kim hit efter jobbet! jag är sådär obeskrivligt glad såklart, och skjuter undan tanken på att han ju snart kommer vara borta en vecka till...och en till...och ännu en. det är inte värt att jag tänker på det redan nu. i helgen, och från och med tisdag och en vecka framåt, ska jag krama honom så mycket jag kan. knappt släppa taget om hans hand, mhm. för att göra helgen ännu bättre väntas det på lördag bli en spännande drinktävling med fina vänner. yay! annG har en bra drink-idé till vårt lag. ska bli kuuuwl att pyssla ihop ett bra tävlingsbidrag, hihi.

i söndags var det avskedsmiddag för min lillasyster som igår flyttade till sundsvall. förutom att det såklart var jättetrevligt bara att umgås med familjen, spelade vi också spel såsom monopol, yatzy, och cluedo. trots att det överlag gick ganska dåligt för mig har jag ändå sedan dess blivit som besatt av att spela sällskapsspel. så himla kul! kan inte sluta tänka på spel. spel spel spel. åh abstinensen. önskar att någon ville komma över och bara spela kort eller nåt. nåväl; jag vet vad jag ska önska mig i födelsedagspresent i alla fall.