myggbiten.
aj aj aj MYGGBETT. i lördags fick jag minst 47 stycken på benen och resten har jag inte orkat räkna. jag kliar snart sönder kroppen. varför älskar myggen just mig?
är det bara jag som inte vet vad jag vill jobba med i framtiden? är jag för kräsen som inte söker vilket jobb som helst? jag känner ju att jag vill trivas med allt jag gör, men kanske sätter jag krokben för mig själv på nåt vis genom att tänka så... gjorde jag fel som valde bort master i bibliotek- och informationsvetenskap eller arkivvetenskap till hösten? känner mig så stressad över att jag måste bli något. men jag känner inte hundraprocentigt för någon av dessa masterutbildningar, så då ska man väl inte läsa någon av dem heller? som det ser ut nu planerar jag att läsa engelska B i höst, och engelska C i vår. ännu en c-uppsats alltså! men jag är rädd att jag är trött på att plugga; att det trots mitt stora intresse för engelska inte ska kännas värt det utan bara kännas som att jag pluggar för att jag inte vet vad jag ska göra annars. å andra sidan kan jag tänka att om jag läser engelska det närmsta året kan jag i framtiden läsa till facköversättare. eller arkivarie eller bibliotekarie. eller läsa master i engelska och kanske bli forskare (fast nääää?). om jag nu vill syssla med sånt. baaaaah!
igår kväll, efter trevligt sällskapsspelsumgänge med josefine, johanna och kim, satt jag i köket med pappa och diskuterade en massa viktiga saker. fick bland annat höra om hur han för tjugo år sedan hade kunnat råka riktigt illa ut. på sin systers 40-årsfest gjorde alkoholen honom lite för djärv när han upptäckte att en annan gäst var nynazist. pappa blev arg och undrade hur någon med sådana åsikter kan leva med sig själv. mannen sa vid ett tillfälle "om det inte var din syster som fyllde år skulle jag slå ihjäl dig". visst är det dumt att ge sig in i en diskussion med en sådan människa - man bör nog säga "jag vill inte diskutera det här med dig" när man upptäcker vad personen står för - men jag kan inte låta bli att vara stolt över att pappa vågade ifrågasätta någon med sådan snedvriden syn på världen. och det är lite lustigt att den där killen ansåg att han behövde ta till våld mot någon som tyckte annorlunda. det liksom bekräftar den bild man har av främlingsfientliga människor.
är det bara jag som inte vet vad jag vill jobba med i framtiden? är jag för kräsen som inte söker vilket jobb som helst? jag känner ju att jag vill trivas med allt jag gör, men kanske sätter jag krokben för mig själv på nåt vis genom att tänka så... gjorde jag fel som valde bort master i bibliotek- och informationsvetenskap eller arkivvetenskap till hösten? känner mig så stressad över att jag måste bli något. men jag känner inte hundraprocentigt för någon av dessa masterutbildningar, så då ska man väl inte läsa någon av dem heller? som det ser ut nu planerar jag att läsa engelska B i höst, och engelska C i vår. ännu en c-uppsats alltså! men jag är rädd att jag är trött på att plugga; att det trots mitt stora intresse för engelska inte ska kännas värt det utan bara kännas som att jag pluggar för att jag inte vet vad jag ska göra annars. å andra sidan kan jag tänka att om jag läser engelska det närmsta året kan jag i framtiden läsa till facköversättare. eller arkivarie eller bibliotekarie. eller läsa master i engelska och kanske bli forskare (fast nääää?). om jag nu vill syssla med sånt. baaaaah!
igår kväll, efter trevligt sällskapsspelsumgänge med josefine, johanna och kim, satt jag i köket med pappa och diskuterade en massa viktiga saker. fick bland annat höra om hur han för tjugo år sedan hade kunnat råka riktigt illa ut. på sin systers 40-årsfest gjorde alkoholen honom lite för djärv när han upptäckte att en annan gäst var nynazist. pappa blev arg och undrade hur någon med sådana åsikter kan leva med sig själv. mannen sa vid ett tillfälle "om det inte var din syster som fyllde år skulle jag slå ihjäl dig". visst är det dumt att ge sig in i en diskussion med en sådan människa - man bör nog säga "jag vill inte diskutera det här med dig" när man upptäcker vad personen står för - men jag kan inte låta bli att vara stolt över att pappa vågade ifrågasätta någon med sådan snedvriden syn på världen. och det är lite lustigt att den där killen ansåg att han behövde ta till våld mot någon som tyckte annorlunda. det liksom bekräftar den bild man har av främlingsfientliga människor.
ps. fick se min grabb i uniform i helgen (visserligen inte den blå han ska ha vid drottningholm utan den vanliga gröna, men äsch) och har insett att jag är rätt svag för sånt hihi. har man på sig sin uniform utomhus måste man visst även bära mössan (ordning ska det va!), så hela kitet fick jag se. väldans stilig var han, men jag tycker å andra sidan alltid att han är fin. jag är förresten egentligen inte särskilt patriotisk och så (får för mig att man kan skapa ordning och fred utan vapen), men trots att jag inte förstår mig på allt det där som har med militären att göra så stöttar och respekterar jag både kim och hans duktiga (och något mer seriöst militärkarriärsintresserade) bror i tyskland. bara de inte vådaskjuter några oskyldiga civila eller en snäll hund eller nåt medan de övar. och nog känner jag mig stolt av att gå bredvid uniform-kim - men kanske har just den stoltheten mest att göra med att jag tycker han är så snygg? höhö.
Kommentarer
Postat av: Sara
Män i uniformer kan vara bland det sexigaste som finns.
Postat av: M
hihi mm men sen är det ju nåt extra när man är kär i mannen som har uniformen på sig. brukar inte tänka på uniformklädda män som snygga annars :) likadant är det med kostym tycker jag (som iofs är en typ av uniform) - på den fronten kan jag dessutom tänka att typ alla killar är lite snyggare i kostym hihi. på nyår hade kim bara delar av en kostym (skjorta, slips och sen en cardigan) och jag blev ÄNDÅ galen ;)
Trackback
