Fem händelser som varit bra det här året: 1. Jag blev kär. PÅ RIKTIGT. I någon som blev kär i mig på riktigt. Det var inte bra - det var och är det bästa som hänt mig i år och alla andra år. 2. Jag lämnade korridorslivet bakom mig och fick flytta ihop med Tilda som är en fin vän och som lagar god mat. 3. Såg Robyn live. 4. Fick reda på att Maria ska få en till son i april. 5. Alla möten med och fina återseenden av vänner och familj.
Fem händelser som varit sämst det här året: 1. Min bristande studiemotivation. Den försvann liksom under hösten. 2. Att jag inte hittat praktikplats till våren. Inte för att jag ansträngt mig så mycket. Och jag är ändå sugen på att läsa engelska, vilket jag ska göra just i vår. 3. Att mina pengar tycks gå åt trots att jag är bra på att spara. 4. Någon blev sjuk (men verkar som tur är må bra nu). 5. Att någon blev ledsen samtidigt som jag blev lycklig.
Vad har du lärt dig i år? En hel del om litteraturvetenskap och retorik. Att jag klarar att få bra betyg trots att jag saknar motivation och ork. En hel del om mig själv. Ja, framför allt det sistnämnda faktiskt. Till exempel vet jag nu hur jag fungerar i ett förhållande (läs: i ett förhållande med precis rätt person). Att jag klarar det utan att vara knäpp och förstöra.
Blev året som du har tänkt dig? Jag hade nog trott att jag skulle fortsätta vara ensam och ledsen men så ville han plötsligt vara med mig. I övrigt har det nog inte varit ett så annorlunda år mot tidigare år. Man mognar ju lite hela tiden såklart så skillnad mot förr har det väl trots allt varit.
Vilka kläder har du använt mest? Någon av mina klänningar skulle jag tro. Har ett par med blommor som jag växlat mycket mellan. Klänningar är något av det bästa jag vet.

P.S. Nästa gång jag känner att det är dags att förändra hårfärgen ska jag bli blond. Det ni. Nej, inte superblond men något liknande den färg jag hade fram tills jag var en sisådär tolv år. För jag läste nånstans att om man någon gång har haft naturligt ljust hår så kan man ha det igen. Det känns som ett ganska stort steg och jag är nog lite rädd. Så det lär bli framåt sommaren, eller åtminstone inte innan våren, så att jag hinner vänja mig vid tanken. Det lite dumma är den förmodade råttfärgade utväxten och det faktum att en blekning nog inte direkt är det mina torra längder behöver. Men jag vill vara ljus i håret till sommaren. Sådetså.

The Twilight saga-filmerna, särskilt den senaste, är lite för klyschiga för att jag ska tycka att de är bättre än underhållande. Å andra sidan är det ibland - för att inte säga ganska ofta - härligt att se filmer som snarare är visuellt underhållande och erbjuder dramatik än de filmer som är tunga och flertydiga. Något som jag dock alltid gillat (jaja, förutom det att de manliga huvudkaraktärerna är rara personer) är soundtracken. Det är alltid fina artister som bidrar med låtar och det senaste albumet är inget undantag. Så himla bra!

Förresten vill jag utveckla min förklaring till varför jag numera har ganska svårt för Twilight-serien. När jag läste böckerna för ett antal år sedan tyckte jag att handlingen var fin och jag uppskattade romantiken och skildringen av hur svårt det är att välja mellan det som hjärtat valt (den skrämmande odödligheten) och det som hjärtat kanske borde ha valt (den trygga dödligheten). Sedan dess har det dock överskuggats av den enorma hysterin kring fenomenet Twilight. Jag tycker det är synd på nåt sätt - bland annat är det trist hur det objektifieras kring framför allt Pattinson/Edward och Lautner/Jacob. Vill inte framstå som en hycklare här (jag säger bara: Orlando Bloom). Visst är det fint att visa uppskattning för skådespelarinsatser och visst ska man få drömma om den där gentlemannavampyren och varulven med gigantisk bröstkorg för det hör liksom till tonåren att få drömma om sånt. Det jag menar är mest det att det blir för mycket för mig; att alla skrikande, besatta, mer eller mindre unga fans litegrann förstör mina möjligheter till att uppskatta både böckerna och filmerna. Och sen är hela mormongrejen ganska obehaglig, men å andra sidan - letar man så kan man finna mindre trevliga saker även i exempelvis Narnia (hela kristna budskaps-grejen är ju en aning trist) och Harry Potter (som jag ju avgudar, men där man likväl kan finna en och annan brist).

Jaha, ja det var väl vad jag hade att säga för tillfället. Kul att jag inte skrivit inlägg på länge för att sedan plötsligt känna mig manad att argumentera för min syn på fenomenet Twilight. Haha!