Det där om hur det går att finna någonting vettigt bland klyschorna om man försöker.

The Twilight saga-filmerna, särskilt den senaste, är lite för klyschiga för att jag ska tycka att de är bättre än underhållande. Å andra sidan är det ibland - för att inte säga ganska ofta - härligt att se filmer som snarare är visuellt underhållande och erbjuder dramatik än de filmer som är tunga och flertydiga. Något som jag dock alltid gillat (jaja, förutom det att de manliga huvudkaraktärerna är rara personer) är soundtracken. Det är alltid fina artister som bidrar med låtar och det senaste albumet är inget undantag. Så himla bra!

Förresten vill jag utveckla min förklaring till varför jag numera har ganska svårt för Twilight-serien. När jag läste böckerna för ett antal år sedan tyckte jag att handlingen var fin och jag uppskattade romantiken och skildringen av hur svårt det är att välja mellan det som hjärtat valt (den skrämmande odödligheten) och det som hjärtat kanske borde ha valt (den trygga dödligheten). Sedan dess har det dock överskuggats av den enorma hysterin kring fenomenet Twilight. Jag tycker det är synd på nåt sätt - bland annat är det trist hur det objektifieras kring framför allt Pattinson/Edward och Lautner/Jacob. Vill inte framstå som en hycklare här (jag säger bara: Orlando Bloom). Visst är det fint att visa uppskattning för skådespelarinsatser och visst ska man få drömma om den där gentlemannavampyren och varulven med gigantisk bröstkorg för det hör liksom till tonåren att få drömma om sånt. Det jag menar är mest det att det blir för mycket för mig; att alla skrikande, besatta, mer eller mindre unga fans litegrann förstör mina möjligheter till att uppskatta både böckerna och filmerna. Och sen är hela mormongrejen ganska obehaglig, men å andra sidan - letar man så kan man finna mindre trevliga saker även i exempelvis Narnia (hela kristna budskaps-grejen är ju en aning trist) och Harry Potter (som jag ju avgudar, men där man likväl kan finna en och annan brist).

Jaha, ja det var väl vad jag hade att säga för tillfället. Kul att jag inte skrivit inlägg på länge för att sedan plötsligt känna mig manad att argumentera för min syn på fenomenet Twilight. Haha!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0