såg nyss att en kille skrivit att man vet att man har tråkigt när man tittar på damfotboll, och jag antar det var seriöst menat. hittills är det bara killar som håller med, vad jag kan se. och. jag. blir. så. trött. det är ju slentrianmässiga attityder som denna som kommer leda till att damfotboll fortsätter vara milslångt mindre populärt än herrfotboll. och jag vet även tjejer som tycker att herrfotbollen är värd allt intresse, vilket inte direkt hjälper damfotbollens situation. visst är det färre lag som tävlar inom damfotbollen, visst måste kvaliteten överlag bli bättre - men hur ska det någonsin kunna ske en utveckling om allmänheten tänker såhär? för mig spelar det ingen roll om det är män eller kvinnor som tävlar; jag följer det med samma intresse. kvinnor som är framstående inom idrott förtjänar minst lika mycket respekt och beundran som män. 

något annat som jag stör mig på är människor som tittar på sport mest av den anledningen att man tycker att den ena eller den andra är attraktiv. minns att jag en gång för några år sedan hörde en tjej säga att det inte spelar någon roll att markus rosenberg gjorde en dålig match "för han är ju så himla snygg". gah, ytligheten! det kändes riktigt trist att höra för någon som faktiskt är genuint intresserad av sporten och spelet.

men nu ska jag sluta vara upprörd. idag vann sara algotsson ostholt och hennes wega ett os-silver i fälttävlan - en sport där män och kvinnor tävlar med och mot varandra på samma villkor. det var sjukt spännande, och så himla bra gjort! fin insats av svenska laget som helhet, och äntligen något positivt för sverige i detta os.

(ps. "Damfotboll är ungefär lika intressant som dressyr". orkar inte. det är sådan dagisnivå på sånt där tänkande, typ "kalle är dum" "jaha varför tycker du det?" "nä jag vet inte..."; ingen reflektion kring vad det beror på att man tycker så, ingen önskan om att det SKA bli lika kul att se damfotboll som herrfotboll, ingen tanke kring vad som behöver göras.)