I don't know you. I don't know anyone.
Vad underligt det är egentligen, att vara någon. Att vara en person. Att vara jag. Man tror att man känner sig själv bättre än vad någon annan kan göra. Ingen annan kan ju veta vad som pågår i ditt huvud. Ibland vet dock inte ens du själv. Ibland är du så förskräckligt förvirrad. Och du vet heller inte vad andra ser när de ser på dig eller vad de tänker när de tänker på dig. Det är det fula med att vara någon. Men när det kommer till kritan är man nog hellre någon än ingen. Och fy vad jobbigt om man var alla.
You're young until you're not.
You're young until you're not.
Kommentarer
Postat av: Anonym
höh, förvirring är då inte det lättaste här i världen. men säkert inte det värsta heller.
och att man inte kan veta säkert vad andra tänker om en är ju lite en del av charmen också. att man helt enkelt måste lita på vad man tror att andra kanske ser och tänker. världen skulle ju vara rätt tråkig om man visste allt. samtidigt som allt såklart skulle vara helt sjukt mycket lättare.
Postat av: Sannus
sv: mhm, jag förstår det! awesomenessen! bara jag som är lite seg med att upptäcka den, haha :D
haha, well, det hände bara en gång, jag vågar typ aldrig det egentligen. För mycket muskelberg och fitta (alltså som i vältränade yes) människor som skrämmer mig och ger mig ångest, haha
Trackback
