Och jag är inte bara trött på grund av den knappa sömnen och de totalt ca 42 arbetstimmarna denna vecka. Jag är trött i största allmänhet.

Jag har väldigt lätt att irritera mig på andra, och har ibland svårt att glädjas med andra (detta gäller endast dem som får något de inte förtjänar!). Jag kan bli arg när någon gnäller. Dessa egenskaper är något jag avskyr hos mig själv. De talar emot den omtänksamma person jag strävar efter att vara, och jag hoppas och ber om att jag kommer att växa ifrån det.

Men när jag sedan tänker på detta beteende inser jag att anledningen till min irritation är att jag inte vet hur jag ska hantera en situation där någon är ledsen. Jag är rädd för sådana situationer. Jag vill inte att någon jag bryr mig om ska vara ledsen. 

Just nu känner jag mig väldigt trött på människor som gnäller om sina egna problem och som bara låtsas att de bryr sig om andra. Jag tycker ibland synd om mig själv, men samtidigt har jag alltid denna tanke i huvudet: "Det finns de som har det värre, du borde vara glad över det du har!"

Jag förstår att det är jobbigt att läsa mina pessimistiska inlägg om hur arg eller ledsen jag är. Men ibland känner jag mig nedvärderad. (Det är ganska lätt att trycka ner mig eftersom jag ofta tar åt mig, även om jag egentligen vet att någon skämtar.) Samtidigt tycker jag synd om den som nedvärderar någon annan, eftersom detta är ett tecken på att personen bara kan inse sitt eget värde genom att trycka ner andra.

Nej, nu ska jag sluta prata om mina problem. Som sagt har jag ingen rätt att gnälla. Det jag egentligen försökte komma fram till med detta osammanhängande inlägg, är att jag är trött på att få allt kastat tillbaka i ansiktet. Jag har nått en punkt då jag verkligen inte orkar mer... Ni förstår antagligen inte vad jag syftar på, men ni får ursäkta mig - jag är väldigt trött, vilket hör ihop med det som står i den första meningen.

Förresten, vill tillägga att jag är rädd. Jag har insett att jag har tagit studenten - jag är vuxen. Jag kommer inte att komma tillbaka till skolan i höst. Vad ska jag göra med mitt liv? Jag har panik. Men nu ska jag försöka lugna mig, lägga ifrån mig min laptop och krypa upp i soffhörnet och läsa.