When the stars go blue.

Tänk er en katt som slungas mot en husvägg. Jag känner mig som den katten. Jag är så trött och mentalt mörbultad, av ingen bättre anledning än sömnbrist.

Det jobbiga med att verkligen behöva sova, är att man inte kan somna när man väl har tid att sova. Det är lite bajs, eller hur? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0