What is real and what is not? Jag försöker skratta åt det.
Och jag drömde en natt om de flesta av er. Mest om tre som inte är så verkliga. Jag skulle välja mellan er. Det är som att välja mellan jordgubbar, choklad och oliver. Det går egentligen inte. Ni är var och en bäst beroende på humör. Och ni hör liksom ihop. Ett riktigt drama var det alltså. Till slut var jag tvungen att välja och kom fram till att det bara var en relation som var på riktigt. Jag möttes av lycka när jag för denna person tillkännagav mitt beslut. Lyckan spred sig såklart till mitt hjärta. Men där fanns ju orosmoln. Det fanns ju två andra som också behövde höra mitt beslut. Detta skulle göras på en fest. Jag och den som blivit min lycka dansade. Sedan fick jag syn på en av de andra. Han var väldigt finnig. Jag bjöd upp till dans och viskade "I'm sorry". Det kändes lite tungt, men vi skiljdes som vänner. Jag och lyckan vandrade vidare, hand i hand. Ibland föll vi in i en långsam dans, höll om varandra i vad som kändes som en evighet. Jag var så trygg. Plötsligt fick jag syn på den tredje. Han var sminkad som en Kiss-medlem, fast mer åt det kvinnliga hållet. Och han lät väldigt kvinnlig när vi pratade ut. Därefter ville jag hitta lyckan igen, men han var borta. Jag frågade alla möjliga människor "Have you seen my boyfriend?", trots att dessa personer förstod svenska. Men det gjorde iofs inte lyckan och de andra två. Letade vidare och fann en fjärde person på en läktare vid en tennisplan. Och så fick jag plötsligt en kofta och en fin dikt av en femte. Jag hittade aldrig lyckan igen.
Ja, kanske släppte jag taget. Kanske inte.
vad som är real och vad som inte är real, huruvida du släpper taget eller inte och om vi kommer att slippa grus i framtiden har jag ingen aning om. men fint skriver du, ska du veta!
Pain. Usch. One is so the same, det där med drömmar och illusioner. Fast jag kan inte släppa taget för jag inte riktigt har bestämt mig för om jag vill. De skänker liksom ett vackert skimmer till den tråkiga vardagen och gör den lättare att klara av, även fast jag vet att jag deceivar mig själv egentligen och skadar mig själv på lång sikt. Förstår du hur jag menar? ^^
Förresten så är det här så darn pretty! "Som en törstig blomma i ett alltför solskensdrabbat fönster" och "Inte lindas in i fantasi och annat grus som så lätt fastnar under skorna och hindrar en från att vandra dit man vill", eller ja, hela inlägget överhuvudtaget <3
Kärlek till er! <3 Det känns så bra att ni förstår mig.
Jää, samma här! har du böckerna? Jag har inga av dem heller, så tattigt. Jaa, det är han! Jag läste en liten notis i aftonbladet några dagar efter premiären med och de tyckte att ron hade varit mycket bättre än harry och typ snott hela showen. Sen stod det att han skulle spela typ ung, kåt, vild teenager i någon ny film coming soon, höhö. Känns lite konstigt att få ihop det med Ron, men så funny :D
Ja, alltså, i felt so sorry for him, speciellt i den scenen! Jaa, alltså, when he's about to kill dumbledore och han typ gråter och inte tänker göra det och sen den där scenen i badrummet (eller vad det nu är).
I KNOOOOW! EN VECKA IMORGON! HELT SJUKT! Jag har ingen skiva, eller ja, mammas en liveskiva bara, men det är väl kanske 8 låtar or so bara, så om någon av er redan har U2 på datorn (vågar inte ladda ner längre, haha) så kanske vi kan bränna något mer ^^
Utan fantasi och illusioner skulle vi inte klara oss igenom den tråkiga verklighet som kallas vår vardag. När allt annat ser grått och trist ut så kan man alltid vända sig till drömmar för inre frid och tröst - ett sätt att ta sig vidare och igenom allting. Visserligen blir det tillslut så att man förlitar sig för mycket på dom, litar på att dom alltid ska kunna hjälpa en. Det slutar med att man endast lurar och skadar sig själv. Frågan är väl en som varje individ får ställa sig: Är det värt det?
Jag själv är extremt ointelligent och svarar utan vidare eftertanke Självklart. <3
Du skriver så fint :)
