Idag gick jag och nynnade på en låt i flera timmar. Och vad jag älskar den låten! Den känns ända in i själen, det gör den. Och den där mannen, han kunde musik. Lyssna och feel good.



Inte för att förstöra den fina stämningen, men visst är det märkligt att många av de poeter som spridit mycket fint omkring sig egentligen inte alls tyckte att världen var så värst trevlig? Sad! Men jag antar att man kanske måste ha en viss dos självdestruktivitet för att kunna leva ut svängarna och skapa de vackraste sakerna.