Är jag så ytlig som jag verkar? Jag går hellre bredvid en kille som är miljoner gånger snyggare än jag, än bredvid någon som ser sämre ut än jag själv. Betyder det att jag måste ha en supersnygg kille för att vara nöjd? Men det kanske inte är ytlighet, utan istället nedvärdering av sig själv när man tänker så? Ni ska veta att jag motarbetar detta tänkande. Och förresten ska en persons förflutna inte spela någon roll. Det spelar ingen roll. Oavsett vad man först tänkte. Och särskilt inte när man inte ens vet hur personen var då eller är nu.

Jag önskar verkligen att jag kunde se mig själv och resten av världen med någon annans ögon ibland. Jag tror nämligen att min egen verklighetsbild är helt vrickad.