Ibland får man kämpa för att inte ätas av en obefogad, oförståelig och obeskrivlig känsla. Man lyssnar på musik som brukade bringa glädje till hjärtat, men som nu bara finns där. Förhoppningsvis hittar man annat som kan ersätta det man tappat.

Varför är det så svårt att förstå sig på sig själv och världen och pojkar och sig själv och känslor och sig själv?

Det finns ännu ingen det handlar om. För vem jag vill simma över stora hav eller klättra uppför höga berg eller hoppa nerför stup.

Och så kom DEN låten.