Igår tyckte pappa och Jessie att det luktade lite bränt på övervåningen. Jag sa på skämt att det kanske är datorn, men det var ingen som tog det på allvar.

Lite senare på kvällen kommer pappa ner och säger "Vet du vad som luktade bränt?". "Nej", sa jag. "Det var datorn", sa pappa. "VA?", sa jag och försökte tyda hans ansiktsuttryck i tron att han skämtade (han hade just det ansiktsuttryck han brukar ha när han skämtar, och han skämtar ALLTID om sådant som det inte är så kul att det skämtas om - alltså sådant som gör att jag först kan bli chockad och rädd när jag inte vet att han bara skämtar). Men det var inget skämt. Pappa sa att när han kom upp och rörde på musen så att datorn skulle gå ur vänteläge, hände ingenting och när han försökte starta datorn så ville den inte starta.

Det som vällde över mig efter denna nyhet var en känsla av att vara handikappad. Man är ju så van vid att ha en dator, man tar den liksom för givet. Man är alltid beroende av saker som man har och om de sedan försvinner så känns det som att man tappar en del av sig själv. Okej, så allvarligt är det inte, men ni förstår kanske hur jag menar? Åh, jag som måste plugga en massa. GAH!  

I eftermiddag ska pappa lämna datorn till en av sina vänner som är dataexpert, så får han titta på den och berätta vad som ska göras. Pappa tror att det är något med strömmen, en kortslutning eller nåt. Jag blev direkt orolig att det var nåt med hårddisken och att alla grejer vi har sparade kommer försvinna - men pappa sa att om det hade varit hårddisken hade det nog gått att starta datorn. Så mitt i detta elände får man ändå hoppas att det inte är fel på hårddisken, att allt kommer att raderas, utan att det inte är så allvarligt. Som tur är har vi iaf tidigare sparat de flesta bilderna och viktiga dokument på CD-skivor och det är ju dessa grejer som det skulle vara värst att förlora. Dock känns det också tråkigt om all musik skulle försvinna - jag har ingen chans att få tillbaka precis alla låtar eftersom jag inte kommer ihåg alla jag hade.

Håll tummarna med mig nu att det bara är något med det elektriska och att det inte försvinner några viktiga saker...