Neeej du...
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är blandade känslor. Men mest känns det befriande. Även om det sticker lite. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv - jag vågade. Nu känns det som att det vackra äventyret väntar. Men som sagt, det sticker ju lite också.
Bara en sak till: jag vill inte ha någon sympati. Det är inte synd om mig. Jag menar... för mig är detta inte världens undergång, även om jag har tjatat om det som en åttaåring. Hela alltihop steg mig åt huvudet och det är nu i efterhand jag inser just det.
Bara en sak till: jag vill inte ha någon sympati. Det är inte synd om mig. Jag menar... för mig är detta inte världens undergång, även om jag har tjatat om det som en åttaåring. Hela alltihop steg mig åt huvudet och det är nu i efterhand jag inser just det.
Kommentarer
Postat av: Patricia
Jo, de är/verkade lite torra men främst var många av dem riktigt fräcka! Till exempel när vi stog i kön till konserten var de nästan äckligt snälla men sen väl inne var de sjukt hänsynslösa och elaka :S
Det finns ju fotografer - riktigt bra också - som erbjuder sånna paket. Till exempel en 3 timmars plåtning och du får 8 högupplösta bilder eller liknande :) brukar ligga på ett par tusenlappar!
Ja, hon var jättegullig igår och erbjöd sig att hjälpa mig lite, för jag börjar få panik här...hehe :)
Trackback
