Det känns som att jag vänder ut-och-in, in-och-ut på mig själv hela tiden. Som att jag är två olika delar som inte trivs med varandra. Ibland svävar jag ut och ser mig själv så tydligt. Det är då det känns pinsamt att vara jag. Samtidigt vet jag så väl att jag absolut inte får tänka såhär om mig själv. Man måste tycka om den person man är. Det vet jag. Och jag vet allra längst där inne, där jag sällan brukar befinna mig, att jag är en bra person. Annars skulle jag helt enkelt inte ha så många fina nära och kära. För att citera ett pojkband -  "If you want me, I must be doing something right".

'You saw me as a friend
Baby I don't want revenge
But if you must know the truth
What you didn't see in me
Reflects what you will never be

Cause in your empty heart I have left a mark
- The best you never had '