När jag tittar runt i olika bloggar och läser hur alla äter lussebullar och pepparkakor, julpyntar huset, myser framför tv:n och dricker glögg... ja, då önskar jag inget hellre än att få komma hem. Då önskar jag inget hellre än att byta liv med någon där hemma som gnäller över hur tråkigt deras liv är. Visst, jag är i London och upplever spännande saker, men i grund och botten är jag ju en sådan som trivs med det lugna livet i familjens trygga famn. För framför allt (nu när jag är ledsen och sådär) känner jag att jag vill hem till Sverige och fira jul med min familj. Min familj som bara genom att finnas till kan trösta mig.

Sen i april när vi kommer hem till Sverige igen, kommer jag nog att tycka precis tvärtom. Då, när jag inte har något roligt att ta mig för, kommer jag längta tillbaka till mitt självständiga och innehållsrika liv i London. Det är märkligt att man inte kan vara nöjd med det man har, eller hur? Ofta är ju det man redan har ganska bra...