Was I too close for comfort?
Jag har funderat ett tag, och idag kom jag till slut fram till en möjlig förklaring. "En förklaring till vad?" kanske ni undrar. Jo, en förklaring till varför jag inte kan släppa taget om the misery. Varför jag mår dåligt över saker jag inte borde må så dåligt, över saker som jag förstorar upp i mitt huvud. Varför jag tänker tillbaka och känner sorg över att saker och ting är över, istället för att vara glad över mina minnen och de människor jag mött i livet. Varför jag hellre siktar lågt från början när det gäller viktiga privatlivs-saker.
De olika "varför" är ju egentligen flera skilda saker, flera olika svagheter i min personlighet. Men jag tycker att det finns en förklaring som på sätt och vis passar dem allihop: Jag tror att jag är rädd. Rädd att hoppas för mycket, rädd att vara för glad. Jag är rädd att om jag klättrar för högt kanske jag faller. Och ju högre man klättrar, desto hårdare faller man. Ju mer man hoppas, ju lyckligare man är, desto mer olycklig blir man om något går snett. Ja, jag är nog väldigt rädd.
Och jag är rädd att släppa taget om the misery. Jag är rädd att om jag slutar vara ledsen även kommer att sluta minnas det som varit. De personer som vandrat in och ut i mitt liv, utan att själva veta om (den kanske något förstorade) betydelsen de har haft. Men varför, varför känner jag att jag måste minnas med sorg? Jag vill så gärna kunna minnas allt fint med glädje i stället.
Och inom mig pågår en ständing kamp. En stor del av mig ser det dumma i att klamra sig fast vid något som aldrig kommer leda någonstans. Ser det dumma i att låta ovetande personer betyda mer än de förtjänar, låta dem uppta nästan alla tankar. Men en annan (oftare starkare) del av mig vill verkligen inte glömma. Den delen vill inte tro, vill inte tänka på möjligheten - eller snarare det faktum - att det finns någon lika bra där ute. Någon som till och med är bättre. För just när den delen av mig styr. Ja, då finns det ingen annan, ingen som någonsin skulle kunna vara bättre.
Du är så smart! Jag tror verkligen att du har rätt! Och jag VET att det finns någon som är lika bra, som kanske till och med är bättre! Jag vet det! Jag såg på ett program för ett tag sedan, där en kille varit otrogen mot sin tjej. Och den tjejen gjorde slut med honom så fort hon fått reda på henne. Hon tänkte på det hennes morfar sagt till henne; "Om du inte släpper taget om 20-lappen kommer du aldrig ha några händer att ta emot 1000-lappen med." Jag har glömt exakt hur det löd, för det var ett tag sedan. Men grundtanken är kvar. Förstår du vart jag vill komma, Märdie? :)
Du är så smart! Jag tror verkligen att du har rätt! Och jag VET att det finns någon som är lika bra, som kanske till och med är bättre! Jag vet det! Och jag såg på ett program för ett tag sedan, där en kille varit otrogen mot sin tjej. Och den tjejen gjorde slut med honom så fort hon fått reda på det*. Hon tänkte på det hennes morfar sagt; "Om du inte släpper taget om 20-lappen kommer du aldrig ha några händer att ta emot 1000-lappen med." Jag har glömt exakt hur det löd, för det var ett tag sedan. Men grundtanken är kvar, och jag tycker att det är så bra! Förstår du vart jag vill komma, Märdie? :)
Ja jag förstår vad du menar, kära du :) <3
jag vet vad du menar med att ju högre man hoppas desto ondare gör fallet, men samtidigt måste man våga chansa på det där höga - för man kanske inte alls faller. och är det inte bättre att ha några toppar och några dalar än att bara ligga lite halvlågt hela tiden? löööve you. <3
varför är det fyrkanter mitt i orden?
