Jag har precis varit nere och ätit spaghetti och köttfärssås, som för övrigt var väldigt gott. När jag kom ner för att just äta, säger pappa att vi har en oinbjuden gäst. Jag hade precis satt mig vid bordet och tittade upp för att se en vit-, grå- och brun-fläckig katt (med ögonen tätt ihop) sittandes utanför fönstret. Den ville väldigt gärna komma in, kanske för att se om vi har några honkatter som han kunde ha lite skoj med. Antagligen har han känt lukten av våra katter och ville kolla läget. Med detta i åtanke bestämde vi att det måste vara en hankatt och jag gav honom genom en impuls namnet Olof. Han är jättesöt, men inte välkommen.

För att roa mig själv (MAHA), eller snarare se hur min lilla katt Amanda skulle reagera, lyfte jag upp henne så att hon skulle kunna se katten. Hon fräste en gång, och Olof stirrade. Hon försökte fräsa en andra gång, men rösten stockade sig och fräsandet lät mest som en hostning. Hon fräste en tredje gång och då jamade Olof. Sedan utstötte Amanda ett långt skrik som man kan tolka som "Hjääääälp, det är jättesynd om mig, jag är jätterädd, HJÄÄÄLP!", så jag satte av barmhärtighet ner henne på golvet igen, varpå hon flydde ut i hallen.

Därefter släppte mamma ut vår andra katt Astor, och han tvärstannade på trappan medan Olof smög fram för att lukta på honom. De luktade varandra i ansiktet, och Olof tog sig friheten att nosa Astor i rumpan för att avgöra hans kön. Sedan satt de en halv meter ifrån varandra. Astor med en fast blick på Olof, och Olof som kröp ihop i en liten hög som för att visa att han inte ville något illa.

När jag tittade ut lite senare var Olof borta och jag tänkte att "Nu kan Amanda gå ut och kissa" så jag lyfte upp henne medan mamma öppnade dörren. Och vem kom inspringande om inte Olof? Mamma gav ifrån sig en luftspark samtidigt som hon skrek "Psch-psch!" och Olof flydde ut genom dörren igen. Kvar på trappen satt Astor, helt koncentrerad på inkräktaren. Såklart vågade inte Amanda gå ut, den fegisen.

Jag gick sedan tillbaka in i köket och tittade ut, bara för att se Astor och Olof lukta på varandras fejs IGEN. Sedan backade Olof, varpå Astor fräste som för att säga "Detta är mitt hem och mitt revir, så backa!"

Jag vet inte hur historien utvecklades eftersom jag sedan tackade för maten och gick upp hit, men om jag får lov att gissa tror jag att Astor och Olof fortfarande sitter där på trappan och stirrar på varandra...