Jaha, då var lovet snart slut. Julen bara flög förbi, vilket jag tror de flesta håller med om. Vadfasen är det för svårt med att ta vara på sådana stunder? Varför är det så lätt att INTE ta vara dem? Ah, jag förvirrar mig själv. Hursomhelst, julen är en underbar tid och jag önskar helt enkelt att den kunde stanna lite längre...

Jag känner att detta lov har bestått av stunder då jag så att säga har tittat ner på mig själv från någon okänd plats och tänkt "Fan, du har ju inte gjort något nyttigt på hela lovet. Ta dig i kragen!". Varje gång jag har tänkt på de läxor som har legat och väntat har jag fått en stark vilja att antingen kräkas eller gråta. Jag är med andra ord skoltrött. Eller kanske inte skoltrött, bara rädd för den stress som alltid smyger sig på mig när jag gör något skolrelaterat. Igår (fredag) arbetade jag med mina läxor och är i princip klar med flera av dem. Dock har jag den värsta kvar - psykologiuppsatsen om Pippi Långstrump. Tack vare mammas hjälp har jag dock kommit (enligt henne) ganska långt. Det som återstår är dock att skriva själva uppsatsen, och ser man det från den vinkeln har jag väl inte kommit särskilt långt ännu. Jag ska försöka göra klart allt imorgon så att jag kan vara ledig på måndag som blir jullovets sista dag.

Något jag ska försöka göra under den resterande skoltiden är att tänka positivt. Frågan är om jag kommer lyckas med detta? Jag kanske helt enkelt är en pessimist?

Det finns ganska mycket som jag och Amanda ska se över inför hösten om vi bestämmer oss för att genomföra vår plan att flytta till England. Vi har länge pratat om detta. Från början var jag inställd på att jag ville plugga där, men sedan när Amanda sade att hon hellre skulle vilja jobba så började även jag tänka över det. Sedan har jag också tänkt att man kanske kan kombinera våra alternativ; att man kanske läser några kurser samtidigt som man har ett jobb. Det skulle vara ganska kul. Det bästa med hela grejen skulle vara att jag får använda engelskan "där den hör hemma" samtidigt som jag har en trygghet i att bo med min vän. Det skulle vara så himla kul om vi kunde göra detta, men det finns som sagt en massa saker som måste fixas. Vi måste hitta ett fint, säkert och billigt boende. Vi måste hitta jobb och eventuella kurser om vi nu vill läsa några. Gud, det är ju en massa grejer som måste ses över. Men om man som sagt bortser från dessa problem så känns det så himla kul! 

Nobody likes to lose their inner voice...