Det finns olika typer av ensamhet. Den där ensamheten som är så himla skön - att bara vara själv och göra ingenting. Det gillar jag. Men sedan finns det ju en mycket värre slags ensamhet som ibland hotar att äta upp en inifrån. Jag vet att det inte är synd om mig men ibland känns det så himla hopplöst.

Tänk efter, försök förstå mig. Jag har försökt och försökt. Du trycker undan mig, mer och mer. Jag vill inte skylla allt på dig men jag orkar bara inte längre...Försök förstå mig.