Jag frågade precis Jessica detta: "visst känns det som att man flummar sig igenom livet just nu...som att man inte riktigt finns?"

Så känns det i alla fall. Jag är jätteglad över balen och studenten, och samtidigt deppig över vissa grejer - men jag kan inte riktigt känna känslorna. Det är som att jag har en spärr någonstans. Dock var jag på väg att släppa loss idag när jag gick hem från skolan - jag log för mig själv och var nära att börja dansa och snurra där jag gick. Just nu känner jag så inför balen och studenten, men det kommer antagligen att ändra sig. Jag kommer nog storböla, åtminstone vi studenten.

Idag var det studentspex - och fy farao så kul det var! Jag ville aldrig sluta när det väl kom igång, men jag var sjukt nervös precis innan jag klev ut på scenen. Är jätteglad över alla fina beröm jag (och vi i hela gruppen) har fått efteråt. Milli sa att hon vill se igen - och jag skulle gärna vilja göra det igen. Men nu är det som det är. Ska bli spännande att prata med Bettan imorgon och höra vad lärarna har sagt...