Idag blev vi väckta klockan nio av en elektriker som låste upp vår dörr. Allt han sa när han såg att vi låg och sov var "Oh...oh...". Elektrikerna var i vår lägenhet igår och fixade med lyset, och vi visste att de skulle komma tillbaka idag - men inte att det skulle vara klockan nio, dagen då vi hade sovmorgon och planerat att inte gå upp så tidigt. Amanda var den av oss som orkade pallra sig upp ur sängen, öppna dörren och prata med elektrikern. Han sa att de skulle in till vår granne först, men skulle komma till vår lägenhet efter tio minuter. Klockan är nu kvart i tre, och fortfarande har ingen elektriker varit här. Jag antar att det slog dem att de redan har fixat lyset hos oss. Ibland undrar man om folk har glömt hjärncellerna hemma.

Ska ta bussen till jobbet om en timme. Börjar jobba klockan fem, men tänker äta en Quattro Formaggi innan dess. Jag är mer sugen på pizza än pasta idag, och vilken pizza är bättre än en med en massa ost på?

Just nu lyssnar jag på hög musik från min mp3. Ibland är det så himla skönt med jättehög musik. Då kan det kännas som att man är musiken, eller som att musiken är inom en. Eller också att man är med i musikvideon. Haha, huhu.

Vad ska jag göra, vad ska jag göra, vad ska jag göra i helgen? Amanda måste ju få sin tid att umgås med T. Jag vill ha lite roligt! Men när det kommer till att ha riktigt, riktigt roligt krävs det nog att man inte är ensam. Jag kanske ska köpa lite Gevalia på IKEA (om de nu har just Gevalia där) och hoppas på oväntat men välkommet besök? Hmm...

Is it any wonder I'm tired? Is it any wonder that I feel uptight? Is it any wonder I don't know what's right?