Ibland kommer verkligheten ikapp.

Jag började precis gråta. Tårar strömmar nerför mina kinder. Jag är väl egentligen inte ledsen, men blev översköljd av en stor saknad efter min familj och mina vänner. Det har gått fyra veckor sedan jag sist träffade dem. Fyra veckor är kanske inte så mycket, men just nu känns det så. Det är jobbigt att tänka att vi kommer ses tidigast i december/januari. Men det är tur att jag har Amanda här. När jag har henne att prata med, har jag inte så mycket tid till att tänka och hinna bli ledsen. Det känns väldigt lugnande.

Och jag är så glad att jag inte är ensambarn. Det är något jag inte säger särskilt ofta till mina syskon, men som jag borde säga så ofta jag kan. De är alla tre unika och underbara personer och jag vill inte ens tänka på hur livet hade varit utan dem. De är de bästa syskonen man kan ha. Tack mamma och pappa för att ni träffades. Ja förresten, tack mamma och pappa för att ni finns. <3

           

 

Kärlek till dig! <3<3<3

AnnG: <3<3<3

märd, du är bäst <3 miss you.

lina: nej du är! saknar dig också <3

å jag vill verkligen träffa er snart :( saknar er! Massa Pussar <3

Anna: Vi saknar dig också! Pusspuss <3

saknar dig massssssssssooor massooooooooor massorrrrrrrrrrr! kom hem då :(

Massssssssa pussar å kramar på dig sötis! Började nästan gråta nu :S

Massssssssa pussar å kramar på dig sötis! Började nästan gråta nu :S

Jessica: saknar dig också! <3 jag kommer hem och hälsar på nångång vid jul :) jag kommer definitivt hem-hem i april! ;)



Maria: Puss och kram på dig också! Ja jag grät ju när jag skrev, huhu. <3

Saknar dig också. Mina tjejer hälsar. "Jag tycker att Madde ska komma när det blir jul och leka med oss" - Citat av Emilia. "JAAAA!" - Ebbas svar. Puss på dig lillasyster.