Idag känns det lite bättre. I might have over-reacted slightly yesterday, men just då var jag så jädra arg och ledsen. Ett nytt oyster card kostade £3. Det var inte så farligt, men tråkigt att jag ska behöva betala något överhuvudtaget efter att jag blivit bestulen på mina ägodelar. Och jag är fortfarande besviken på arten Homo Sapiens Sapiens. Vi är en hög med idioter.

Mina fötter är misshandlade till oigenkännlighet. Bulor och blåmärken, mysigt värre. Och on top of everything känns det som att jag går på benpiporna (säger man förresten så? äsch).

I helgen kommer Amandas pojke och hälsar på. Jag är ledig lördag och söndag. Vad ska jag hitta på helt själv? Ja, jag vet att jag bor i en stad av möjligheter, men tanken på att jag kommer att vara ensam lockar inte särskilt mycket. Gah, jag som är sugen på att go clubbin'.

Just nu sitter jag hemma själv. Amanda jobbar till stängning idag, vilket innebär att hon nog är hemma vid ett ungefär. Jag handlade på Sainsbury's förut. Det kändes väldigt vuxet av nån anledning. Förresten har det inte slagit mig tidigare hur snabbt allt har blivit som vardag för oss. Livet flyter på. Det känns litegrann som att vi alltid har bott här. Som att det var en annan Madeleine och en annan Amanda som bodde i Sverige. Det är bra konstigt hur man anpassar sig.