Jag tänkte att jag kanske borde börja blogga om vad jag gör om dagarna. Det är egentligen inte särskilt speciellt eller intressant, men jag skriver ändå.

Idag vaknade jag kvart över åtta. Blev jätteledsen över att jag var tvungen att gå upp, så jag ställde klockan på fem minuters snooze. Gick dock upp självmant efter tre minuter. Idag var jag extra seg med att göra mig i ordning och äta frukost. På tal om att äta frukost - idag blev det vatten och bröd. Jag skojar inte. Vi hade ingen juice eller mjölk. Och utan mjölk blev det heller inga flingor. Och förresten håller osten på att ta slut, och brödet smular sönder. Det är nästan pinsamt. Jag fick en stark längtan efter att öppna lilla frysluckan och ta fram min kära Ben&Jerry's med smak av Cookie Dough. Lyckades dock hålla mig från att gå under av frestelse (men glassen är ändå slut nu... så går det när man kommer hem på kvällen och tänker att man förtjänar "lite" glass). Ett till "på tal om" - denna gång gällande glass. Jag har sedan vi kom hit funnit att jag är besatt av tre saker: glass, kakor och choklad. Och helst ska dessa intas tillsammans. Jag har exempelvis börjat bre glass på Hobnobs (kakor med chokladöverdrag). Och som min granne så fint påpekade för mina kollegor idag, räcker det med att säga "ice cream" för att jag ska bli exalterad och lycklig. Jag tror att jag måste söka hjälp...

Tjugofem över nio kastade jag mig ut genom dörren mot busshållplatsen. Efter fem-sex minuter kom buss 82 och jag hoppade på den för en skumpig tur till jobbet. Tio i tio var jag framme vid O2 Centre och släpade mig sedan fram till Zizzi. Jag har insett att jag hatar att öppna restaurangen. Det är så jävla mycket skitjobb! Jag fick exempelvis uppgiften att titta under borden för att se om någon satt fast tuggummin där. Jag hittade ett tuggummi. Det var vidrigt.

Klockan ett kom en av våra managers, Tom, fram och sa att han behövde en frivillig. Sedan konstaterade han att jag var den enda som kunde vara den frivilliga. Han frågade nämligen om jag kunde tänka mig att åka hem och istället komma tillbaka på kvällen och jobba. Jag avslöjade då att Amanda och jag hade planerat att se den nya Bond-filmen efter att jag ursprungligen skulle ha slutat (klockan fem). Då rusade Tom iväg. När han kom tillbaka visade det sig att han varit på biografen Vue (Europas största biograf) precis intill restaurangen. Han sa han att han fixat två gratisbiljetter till mig och Amanda för visningen 15.20. Snacka om snällt!

Jag spenderade en och en halv timme på restaurangen med att äta och umgås med mina arbetskamrater. Amanda och vår neighbour kom för att dra med mig till biografen. Innan vi gick hann vi dock med ett intressant samtal innehållande bland annat "neighbour-stuff" och glassprostitution. En viss herre sa att han gärna vill komma över och se vad vi grannar egentligen pysslar med. Jag sa att allt som krävs för att få komma in är en flaska vin. Vi får se hur det blir med den saken...

Filmen var definitivt inte dålig, men den var inte alls i samma klass som suveräna Casino Royale. Denna film saknade story och logik. Men actionscenerna är grymma!

Jag släpade mig tillbaka till jobbet med ett huvud som blivit tungt efter att ha tittat på film i två timmar. Men de fyra arbetstimmarna försvann relativt snabbt, och jag tyckte det gick ganska bra. Jag får dock fortfarande ibland en överväldigande panikkänsla. En känsla av att jag är den sämsta servitrisen på jobbet, att folk tycker att jag är dålig. Men det är nog mest inbillning. Det är bara så stressigt och jobbigt ibland. Jag känner mig som en fisk som kämpar för att inte bli fångad i ett fiskenät. Kanske inte världens bästa metafor, men whatever.

Imorgon kommer bli så jädrans jobbig. Jag ska jobba 12-24. Men det slutar inte där. En liten kock från Zizzi i Highgate (där Amanda och jag hade training) är besatt av mig. Han frågade för någon vecka sedan Amanda om mitt mobilnummer, men hon var vänlig och smart nog att inte ge honom det, utan föreslog istället att hon kunde ta hans nummer. Han ringde också förra veckan till restaurangen och frågade Amanda, som av någon anledning hade telefonen, varför jag inte ringt honom. Denna kock ska hoppa in på vår restaurang imorgon. Jippie! Tur är det att Amanda och jag jobbar samtidigt. Annars skulle jag nog springa hem och gömma mig. Men det kanske jag gör ändå... Hoppas han fattar vinken - JAG ÄR INTE INTRESSERAD! Leave me alone, jag varken vill eller orkar med dig! Jag vill istället att den jag är intresserad av ska känna likadant - för en gångs skull.