Jag ska alltid förstora det som egentligen är så litet.

Hur många gånger har jag lovat att inte göra såhär mot mig själv? Och hur ofta brukar jag lyssna på mig själv? Never. Så det är klart att det har blivit såhär, gång på gång. Det är inte så farligt än, men jag vet att om jag inte gör något åt det, kommer det att bli jobbigt. Varför utsätter man sig för något sådant, utan någon egentlig anledning? Det är ju inte så att den man vill ska veta, vet om det.

Vem är jag att ha så höga krav? Varför siktar jag så högt när jag inte ens tycker att jag förtjänar något som är så bra?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0