Det var bröllop och samtidigt femtioårsfest för bruden/faster Ingrid i lördags. Detta evenemang hölls i Vänersborg/Vargön, och för komfortens skull åkte vi ner redan på fredagen (vi skulle annars ha fått gå upp olidligt tidigt för att hinna ner till vigseln kl 12.30).

Vigseln var stämningsfull och vacker, och blödig som jag av någon mystisk anledning har varit den senaste månaden fällde jag några tårar. Efter vigselakten hade vi lite dödtid som spenderades hemma hos Ingrid och hennes nyblivne make Jan, utan huvudpersonerna som istället var på fotografering. Där satt några av oss i soffan och tittade på tv (de andra hade annat för sig), bortsett från avbrottet då vi allihop (en sådär 25 pers) kastade sig på mackorna som dukades fram.

Klockan 17 var det fest, och det hela inleddes med att vi presenterade oss för varandra och sedan fick leta efter våra platser vid borden. Jag och syrran hamnade med en hög härliga gubbar som alla pratade västgötska. De berättade olika historier och påminde varandra om gamla tider. Det var inte så mycket historierna som gjorde att jag och Jessica skrattade en massa, utan mest deras dialekt (som är väldigt lik göteborgska, men lite mer svår att förstå). Jag vet att de inte läser min blogg, men iallafall: tack Lennart, Svante, Bo-Inge och Sten för sällskapet! Jag tror min syster har er att tacka för att hennes kväll blev roligare än hon innan trott.

Jag åt förresten sushi för första gången, eftersom det var förrätten. Jag tycker att folk har givit denna rätt en onödig uppståndelse. Jag hade trott att det skulle smaka jättekonstigt och vara superläskigt att äta, men faktum är att det inte smakar nånting om man inte har wasabi eller soja till. Vissa gäster misstog wasabin för något annat och stoppade in en ganska stor klick i munnen. Detta var inte ett smart drag, om man säger så. David (min kusin, som var toastmaster) hann inte stoppa alla, men kom snabbt på fötter för att säga "Jag vill varna er, den lilla gröna klicken är INTE guacamole om ni nu tror det, utan wasabi som är väldigt starkt." Viktoria, en kvinna som satt snett emot mig, var en av dem som gjort detta misstag, och hon hostade fram ett tack för den lite sena varningen.

Maten i övrigt var supergod, och jag är djupt imponerad av brudgummens son Jimmy som lagade det mesta själv. Han är nyutbildad kock, lika gammal som jag (har alltså precis tagit studenten), men man kan tro att han har hållt på med detta länge. Det var meningen att David och Jimmy skulle laga maten tillsammans, men då David är en av cheferna på Scandic (!!!! - han är 26 år och började för bara ett par år sedan jobba på företaget, snacka om karriär!) och fick ett akutsamtal plus att han hade åtaganden som toastmaster, fick Jimmy göra den mesta maten själv. Bra jobbat!

Efter maten var det dans. Svante hade mixat ihop en skiva. Jag hade vissa förväntningar, men det var mest dansband (vilket iofs passade denna fest eftersom medelåldern hos gästerna nog var 35-40), och jag som inte ville dansa styrdans tyckte det var lite svårt att dansa på det "vanliga" sättet till den musiken. Men jag och mina kusiner gjorde det bästa av situationen och fick till och med till ett träningspass där på dansgolvet.

Allt som allt, en väldigt trevlig dag. Jag fick också chansen att umgås med mina favoritkusiner David (han är son till min äldsta faster Kerstin) och Marie (dotter till bruden och yngsta faster, Ingrid), som är två underbara människor.

Jag minns ett samtal med David (och mamma) som var ungefär såhär (Jag vill tillägga att trots att han nu bor i Stockholm, och har bott där i flera år, pratar norrländska som jag älskar):
Jag: "Jag minns att du hade morotsfärgat hår och en iller förr."
David: "Och jag minns att jag tappade dig i golvet en gång."
Jag: "Va, tappade du illern i golvet? Stackars iller!"
David: "Nej, jag tappade dig i golvet."
Mamma: "Det är därför hon är som hon är, haha!"
Jag: "Haha, vadå, vad hände?"
David: "Du var väl ungefär en fyra månader, och så höll jag i dig och tappade dig i golvet. Det var ju nästan 20 år sedan. Jag tänker fortfarande på det och får så dåligt samvete."

Och Marie var söt (och full) när vi kramades hejdå:
Jag "Hejdå, det var så kul att ses igen."
Marie: "Åååh pluttipluttplutt..."

Aaanyway, om ni vill se lite bilder från bröllopet kan ni se dem i min bilddagbok (http://maddu.bilddagboken.se). Har tänkt lägga upp ett par iallafall.