Ibland vill jag bara lägga mig ner på en vacker äng, titta upp i himlen och smälta bort. Eller kanske lyfta från ängen och flyga. Bara flyga iväg med världens fart, flyga tills jag inte orkar mer. Gråta och skrika tills det inte finns några tårar kvar. Sedan skratta tills magen värker. Och dansa vackert och graciöst med en osynlig drömprins på ett moln av guld. Fyllas av en lycka som aldrig bleknar. Sväva bort i oändligheten.

Det skulle vara så skönt att få släppa loss sig själv ibland. Jag har ofta så hårda kedjor. Kedjor jag satt på mig själv.

Och ja, jag vet att jag har knäppa fantasier och önskningar. Särskilt när jag sitter uppe på natten. Nu ska jag sova. Förhoppningsvis drömmer jag något fint.