Jag ar mycket kissnodig och lite ledsen och struntar just nu i att vadret ar hur underbart som helst. Ar pa en kanslomassig krigsstig och vagrar att ge mig. I mig bor Hulken. Tyvarr trivs han valdigt bra. Och han vill garna komma ut ibland. Jag kampar dock for att remain sane och halla honom inne. For min egen, men framst for andras (aka sot sambo samt London-framlingars), skull.