Jag litar inte tillräckligt på andra för att ge dem något de enkelt kan ha sönder. Därför behåller jag hjärtat själv, tack.

Och jag är beyond searching for that someone. Det verkar tamejtusan inte värt besväret. Jag menar, varför må dåligt över att inte ha hittat the one? Jag är ganska säker på att det förr eller senare kommer dyka upp någon och att denna någon kommer vara så mycket bättre än alla andra jag kunde ha nöjt mig med. Så varför ska man slösa bort singeltiden med att vara ledsen? Vem vet, jag kanske kommer önska att jag vore singel när jag väl har träffat någon? Though I hope not, hehe...

Lyssnar på musik genom Spotify. Oh, how I love you.

(Jag har förresten inte bytt till svenska simkortet än. Vill göra slut på pengarna på det engelska, annars känns de bortslösade. Snålis nummer ett, I know. Men men, slösa inte pengar på att skicka till mitt svenska nummer! I'll let you know när jag byter...)