You are made of plastic but I still love you.

Jag förstår inte vart den där känslan kom ifrån. Men plötsligt var den där. Jag blev som en urvattnad trasa, vriden åt helt fel håll. Upp-och-ner och hit och dit. Jag tror att mycket av denna känsla är oro. Oro över en massa saker. Saker som jag nog inte ska skriva om i bloggen. Visst, jag är ganska öppen när det gäller en hel del privata detaljer, men detta är nog lite för känsligt. Äsch, nu blir det jobbigt för ni kommer bli nyfikna och tro att det är mycket värre än vad det är.

Jag kan iallafall säga att en del av oron (eller den mesta av den kanske det är, nu när jag tänker efter) är oro inför allt möjligt som ligger i framtiden. The future is indeed a scary thing. Och jag har insett att jag knappt har oroat mig alls - på det sätt jag alltid oroade mig förr - under den tid vi hittills har spenderat i London. Det är först nu. Så jag kanske har rätt att vara lite orolig från och med nu. Eller?

Kommentarer
Postat av: AnnG

Rätt att vara orolig har du ju om du prompt vill det, men annars tycker jag att du kan skippa det helt. Att oroa sig gör inget bättre, på något som helst sätt! Är det något du kan göra någonting åt, så behöver du ju inte oroa dig, och är det något du inte kan göra någonting åt, så är det ju i onödan du oroar dig kan man säga. Jag tycker att det är bra att du inte oroat dig i London, det är bra att go with the flow! Allt blir som det ska vet du! Man behöver inte tänka så mycket, det är bara att vara, så kommer man dit man ska! Och är det något särskilt man vill göra finns det alltid en väg dit!

Allt händer till det bästa, kom ihåg det! :D <3



/Hobbygurun AnonneGiii

2009-02-19 @ 23:47:15
URL: http://kastasand.blogg.se/
Postat av: Madde

AnnG: Du är så bra och söt och fin, kära vän. Men du vet ju att jag är orolig till själen. Ska försöka att inte oroa mig så mycket! :)

2009-02-20 @ 01:56:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0