Om fem minuter ska jag in till maskinen igen. Men än är det alltså fortfarande rast för lilla mig. Första nattskiften ever. Spännande värre. Vilken tur jag hade som on top of that även får jobba en timme längre än vad som var meningen. Tio timmar blir det totalt. Jag längtar till klockan slår 05.55 och en snäll människa byter av mig och jag får hoppa in i en bil som mamma kommit körande i. Ja, ni hörde rätt. Min mor insisterade på att få hämta mig klockan 6 på morgonen. Hon hade dåligt samvete över att hon inte skjutsade mig den bit jag hade att gå till jobbet idag. Den bit som tog fem minuter att gå. Min mamma är söt hon.

Förresten, kan inte Irland göra sin egen jäkla glass?