I never thought I would feel like this.
Och det är verkligen sant att de stunder då man känner sig som mest ensam, är de stunder då man är omgiven av tusentals människor. Det är värst när man ser sig omkring och känner att man inte riktigt passar in.
Är det meningen att jag ska komma hem från England och vara som en ny - och bättre - människa? Är det någon som förväntar sig det? Jag hoppas att ingen gör det, för jag är inte säker på att jag kommer leva upp till det. Visst har jag kanske förändrats en aning till det bättre, kanske har jag blivit lite starkare som människa. Men se mig inte som någon världsvan Madeleine som plötsligt har vuxit upp. För sanningen är att jag nog aldrig kommer bli vuxen, på riktigt.
And I feel just like I'm living someone else's life. Ja, för det är ju sjukt egentligen att det är jag som är här. Så känns det. Jag blir helt yr när jag tänker på det. Måste nypa mig i armen. Och det är ju till och med flertalet som har sagt att de faktiskt inte trodde detta om mig. Om det nu är så att dessa personer menade någonting illa (att de fällde en sådan kommentar för att vara nedlåtande osv), bryr jag mig ärligt talat inte. Jag tycker nog att jag har något att vara stolt över. Jag vågade följa en dröm. Visst, det har ju inte varit en dans på rosor direkt. Men ingen dröm som blir verklighet är enkel - för just i det ögonblicket blir den ju en del av livet. Och livet är inte enkelt. Does that make sense? Slutligen vill jag säga något till alla som sitter där med drömmar som de tror är helt knasiga, som de tror är omöjliga att genomföra - bara gör det! Det var någon som sa så till mig en gång och jag lyssnade. Och här sitter jag.
The road might be rocky, but it will definitely be worth it.
Du ska veta att jag är så stolt över dig och att du vågade följa din dröm. Jag skulle aldrig ha vågat göra det du gjorde. Jag är för feg!
Är det något jag är stolt över så är det mina barn,barnbarn och min man. Ni är det finaste jag har, utan er skulle jag inte kunna leva.
Det ska bli så roligt när du kommer hem även om det bara blir över sommaren.
Jag vet ju så väl att sina barn får man bara låna och vårda ett tag innan de flyger ut ur boet.
Puss och kram
"Slutligen vill jag säga något till alla som sitter där med drömmar som de tror är helt knasiga, som de tror är omöjliga att genomföra - bara gör det! Det var någon som sa så till mig en gång och jag lyssnade."
Jag tycker mig känna igen det där! :) Och jag vet att du har vuxit som människa - du har ju upptäckt att du klarar vad du vill! För det är ju precis det du gjort under din resa till London! Det måste ju ha gett dig en ganska gedigen tillit till dig själv, som säkerligen vuxit under resan :)
Madds, det är ingen som förväntar sig någonting av dig. Du MÅSTE förstå någon gång att folk älskar dig som du är. Du BEHÖVER inte ha förändrats. Och har du gjort det, then fine, men även om du inte är mer av en supermänniska nu än vad du var när du åkte hemifrån är det ingen som kommer att bli besviken. För i din familjs ögon, i dina vänners ögon, i mina ögon var du en supermänniska redan då för att du var du. Vi tycker om den gamla vanliga Madde. <3 Men om det är en Madde med lite mer tro på sig själv som kommer hem blir vi inte ledsna heller, för det är hon värd. Hon måste bara inse det själv också.
Mamma: Tack för de fina orden. Det är sant att sista gången jag kommer bo hemma på riktigt är över sommaren. Men i höst tänker jag hälsa på så ofta jag kan! Hälsa alla där hemma! Älskar dig <3
AnnG: Det var P som sa det där till mig för ungefär ett år sedan. :) Du är så rar och klok, min vän. Tack för att du finns, vet inte vad jag skulle göra utan dig. <3
Amanda: Jo, visst förstår jag att mina nära tycker om mig som jag är. Men det känns ändå som att jag behöver ha förändrats - jag måste ju utvecklas osv. Du är en så fin och underbar vän. Är så glad att jag har dig. <3
